- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
362

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stigbergstorget och Stigbergsåsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pinar allt levande. Och inga fåglar finna trevnad och sällskapsglädje
mellan det ensamma trädets grenar.

Stigbergsåsens branter erbjuda verkliga pärlor för landskaps- eller
genremålaren, när han söker växlande motiv för sina storstadsbilder. Men han
får allt skynda sig, ty de försvinna undan för undan och inom några år
äro de all världens väg. Där storstaden drar fram med sin linial har man
just inte sinne för det som gör sig bra på målardukarne.

Se bara på den nya gatan, som för tio år sedan sprängdes genom
åsen! Hon kommer att göra revolt här uppe i framtiden. Den nya
färdeleden har påkallats av kravet på flera och bättre vägar från Majorna till
Masthuggsbergen, dit endast en uppfartsväg förut funnits från väster,
nämligen Fjällgatan vid Bangatans ändpunkt nära kyrkogården.

Som bekant börjar den gamla Kjällmansgatan vid Stigbergstorget, nära
Gathenhjelmska huset, och i sin fortsättning kommer hon att beskriva en
båge från väster till öster och mynna ut i Masthuggsbergen invid
Kyrkoliden.

Nya vägar främja, som bekant, utvecklingen och byggnadsspekulationen.
När sänkorna mellan bergen inte räcka till, klättrar storstaden upp för
höjderna och tar åsarne i besittning. Masthuggsbergen ha länge varit
bebyggda och regleras alltjämt för nya kvarter. Och nu är det den kala,
otillgängliga Stigbergsåsens tur. Kjällmansgatans fortsättning öppnar en
mängd tomter för bebyggande — tomter med fast, bärande grund, fria,
härliga utsikter och friska spelande vindar. Spekulationen har också passat
på tillfället häruppe och de som råda över sina kåkar i den nya gatans
närhet ha aktningsvärda klingande valutor som i små askar.

Om jag nu skulle undfägna läsaren med litet Stigbergskrönika? Låt gå!

Stigbergsåsen bildar gränsen emellan våra två västliga förstäder och
före Majornas införlivning gränsen mellan stad och land. Gränsen gick
mellan Henriksberg och “Styvern“, det forna värdshuset vid Stigbergslidens
begynnelse, och fortsatte uppåt bergen.

Ett stycke ovanför Styvern kallades det yttersta av Stigbergsåsen för
Lyckans berg och var bebyggt av ett gammalt trähus, vars imponerande
fasad vette mot nuvarande Henriksberg. Vid uppfartsvägen till Lyckans
berg låg en liten sjömanskrog, som hade bättre anseende än Styvern och
var betydligt stillsammare än de beryktade krogarna vid Smala vägen och
i Hästhagen längre ut i Majorna. När Stigbergsliden utvidgades för några
år sedan, fingo husen på Lyckans berg försvinna och på samma gång
gjorde en god bit av berget sällskap.

Några steg från det forna Lyckans berg ligger gränden som leder till
Stigbergs trappor. Uppför dem kommer man till Kjällmansgatan och
vidare till Åsgatan, vilka båda gator bilda en vinkel emot Stigberget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free