- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
365

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strandridaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den gamle var liksom ett med detta. Han hörde hit. Ty för många
år sedan hade han tjänstgjort vid tullen som strandridare. Få erinrade
sig honom från den tiden, men ett yngre släktled skulle ha sett honom,
när han sprängde åstad på sin kraftiga fåle på Majornas eländiga vägar,
utåt Nya varvet och Frölunda. De skulle sett honom med vapen i bälte
och hand, när han eskorterade någon smugglarfora, som han uppbringat.
Det var något annat till man, än den vrångbild av en människa, som nu
satt där lemmalytt vid stranden och såg sina sista år förflyta.

Han hade varit med i en hård tid, då striderna mellan tullnärer och
lurendrejare hörde till ordningen för dagen, och i ännu högre grad, natten.
Och nu var han sedan många år ur leken. Men han kunde inte låta bli
att vandra dit ned till stranden, till den lilla röda stugan, där han förr
känt sig som hemma, men där han nu var sedan många år förgäten.

Samma omotståndliga drift som för den gamle avdankade sjömannen
till farled och sjö, den uttjänte riggaren till varvet, den pensionerade
lokomotivföraren och banvakten till järnvägsstationen, samma drift förde den
gamle tullnären hit ned. Det är något sällsamt med denna åstundan, att
se de platser, som erinra individerna om deras forna verksamhet. Utan
denna erinring då och då blir det dem svårt att leva; på och i närheten
av deras gamla verksamhetsfält återfår lynnet sin spänstighet, själen sin
jämvikt.

Det var kanske inte så många som observerade den gamle. Kanske
därför att han var en sådan alldaglig företeelse. Men genom honom fingo
sägnerna därute i förstads- och sjömanssamhället om smugglare och
strandridare levande liv, ty han var inte sen att berätta dem. Och med
förtroendet fick man så småningom en inblick i den gamles förflutna liv
och ett avslöjande av den stora händelse eller tragedi, om man så vill,
vilken försatte honom ur spelet, ödelade hans framtid och gjorde honom
till en krympling för återstående delen av hans liv.

*



Det var en natt på 1840-talet. En mörk höstnatt med piskande regn
och tjutande vindar.

Strandridarna hade fått order att hålla sträng uppsikt utåt vägarna,
emedan en större laddning dyrbart gods, enligt en spionerande angivares
rapport, var ämnad att denna natt föras tullens näsa förbi, genom Majorna
in till staden. Men det var ingalunda säkert att lurendrejarne togo vägen
över Sandarna i väster, utan hellre sökte sig in sjöledes, genom älven,
för att göra strandhugg på lämpliga landnings- och uppfartsplatser. En
tullnär placerades därför på varje sådan strategiskt viktig punkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free