- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
398

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S:t Johanneskyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så bemärkt rum, ännu trots de sextiosju åren verksamhetslysten och till
synes obruten. Genom sin personlighet, sitt snille och sin tändande
vältalighet hade han under sitt första årtionde i Göteborg satt djupa spår i
samfundslivet.

När han kallades hit året 1857, var han, som vi veta, redan en över
hela landet ryktbar man. Den märklige småländske bondsonen, som blivit
en namnkunnig lärd och en ännu namnkunnigare präst, hade då i mera
än två årtionden dragit i härnad mot en av våra farligaste inre fiender,
dryckenskapslasten och mot den av denna alstrade okunnigheten och
vidskepelsen.

Ryktet om hans andliga egenskaper var det som bestämt göteborgarna
att kalla Wieselgren till deras stad, där fältet var stort nog för en sådan
upprödjare. Och lika uppmärksammad, lika uppburen som han blivit på
andra ställen där han verkat, lika uppburen blev han här. Med samma
liv och själ störtade han sig i striden, som församlingsherde och
nykterhetspredikant. Och hans kraft kände lika litet gränser som hans nit.
Elden i hans öga, skärpan i hans röst, sanningen i hans ord, den aldrig
trytande hjälpsamheten i hans handlingar, outtröttligheten i hans
verksamhet — allt detta beredde honom väg till de fattiges hjärtan.

För honom fanns föga vila. Predikningar i stadens och domprosteriets
övriga kyrkor både söndagar och vardagar, undervisning för
nattvardsbarnen, enskild själavård, skolväsendets ordnande, se där de främsta
områdena för hans verksamhet.

Bekant är, huru han här predikade om söndagarna från i alléerna
uppsatta talarstolar. Betecknande är också att hans första friluftspredikan, som
hölls bönesöndagen 1859, förlädes till gränsen mellan Masthugget och
Haga, de båda stadsdelar, där sedeslösheten och dryckenskapslasten värst
florerade.

Predikoplatsen blev alléns mynning vid Järntorget. I närheten fanns
den illa beryktade krogen Gula brickan, och vid själva torget i ett hus
näst intill tullstugan en tarvlig varieté.

Där vimlade av folk, i synnerhet om söndagarna, och druckna
människor fanns det gott om, men det ovanliga skådespelet att se en präst
uppträda i det fria kommo skarorna att tätna kring den andlige vältalarens
tribun. I halvannan timma utlade han bibelordet under andaktsfull
tystnad, och predikan slöts som den börjat med psalmsång.

Sedan dess höll den gamle domprosten många söndagspredikningar i
det fria, företrädesvis i nya allén, men också i gamla allén vid Lorensberg,
vilket ställe vid den tidpunkten genomgick en förfallsperiod och därför var
en nagel i ögat på församlingsherden. När Johanneskyrkan blev färdig
lät Wieselgren ofta höra sig där, till fromma och glädje för de många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free