Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett värdshus i tjusarkungens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT VÄRDSHUS I
TJUSARKUNGENS TID.
AV ALLA DE UTVÄRDSHUS som blomstrade i 1700-talets Göteborg var
det nog intet som i fråga om rangställningen kunde mäta sig med
Wauxhall. Detta på sin tid så berömda värdshus kom till i
Ostindiska kompaniets tid, då samhället utvecklade en synnerligen livskraftig
verksamhet på alla områden och då Göteborg var på väg att, enligt
samstämmiga omdömen, bli ett motstycke till de rika köpmansplatserna i
utlandet under medeltiden och renässansen. Genom samhället hade dragit
en fläkt av den gustavianska andan med franska moder och franska seder.
Man förstod att roa sig, även om nöjena inte voro vidare raffinerade.
Det åts och dracks omåttligt och värdshuslivet florerade därför som aldrig
tillförne.
Många göteborgare erinra sig helt visst det gamla hus vid Smala vägen,
vilket en gång bildade själva stommen till det berömda nöjestemplet från
tjusarkungens dagar. Det var en vinkelbyggnad med brutet tak och
melankoliskt gråa väggar och såg ingenting ut för världen. Ett par rostiga
kanoner flankerade, bitvis nedstuckna i jorden, en av ingångarna långt
efter den tiden, då de saluterade furstars och furstinnors ankomst hit.
När man vandrade därinne i vretar och vrår, i vinkeltrappor och
gårds-lider, var det inte svårt att trolla fram bilder från ställets glansperiod. Vi
kunde i minnets ljus se de vackra salarna i vitt och guld med
blomstergrupper å tak och väggfält, vitt siden, blåa blommor och skälmska
amo-riner, som blickade ned från takens fyra hörn.
Och vi visste, att nöjena och behagen trivdes här i ett tidevarv mera
lysande än vårt, mera färgrikt, mera sirligt. Här tråddes dansen av 1700-
talets göteborgskor i gustavianska tidevarvets lysande dräkter, här var det
färgglans och plastik, när kavaljererna i sammetsfrackar med silkeskrås,
i knäbyxor och skor med silverspännen förde damerna, under långsamma
tempon och med armarna högt höjda över sköna å la grecque-friserade
huvuden, i dansen.
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0436.html
