- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
439

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett värdshus i tjusarkungens tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyheter förmäler i sitt festreferat, att konungen och kronprinsen behagade
visa sig för allmänheten från den ovan beskrivna rotundans övre del.

"Denna rotunda var på allt möjligt sätt eklärerad, såväl som själva
trädgården, i vilken voro 13 stora obelisker med deras piedestaler, vardera
med en proportionerad spirallinje illuminerad, samt överst med en lysande
marechall krönt. Alla gångarne uti trädgården voro med lantärnor
eklä-rerade, jämte en mängd marechaller å ömse sidor. Antalet av dessa
mare-challer, lampor och ljus steg till 5,000.

Klockan elva uppgick en stor och ganska vacker luftballong, med
konungens namn utsirad, som steg till en ansenlig höjd, varefter ett
fyrverkeri å västra sidan av Wauxhallen av herr fändrik Åman avbrändes.
Med dansande uti rotundan fortsattes till klockan 4 om morgonen, sedan
Hans Kongl. Höghet kl. 12 och Hans M:t kl. 2 om morgonen därifrån avrest."

Wauxhallsnöjena pågingo i samma stil ett litet stycke in på 1800-talet.
Naturligtvis sågs det aristokratiska värdshuset inte med blida ögon av de
lägre folkklasserna, som bara fingo stå utanför och glädja sig åt smällen
från en och annan raket. Det förtäljes också, att pöbeln emellanåt
arrangerade stenkastning mot Wauxhallen och dess gäster — tilltag som
föranledde landshövdingen att 1775 anbefalla magistraten att utfärda en ukas,
varuti folket varnades och Wauxhallsvakten bemyndigades att, om
våldsamheterna upprepades, skjuta skarpt på våldsverkarne.

Förmodligen hade Lamberg engagerat en traktör, som skötte
förlustelsestället. Själv överlämnade han egendomen 1779 till en doktor Evald Riben
och denne överlät i sin ordning densamma året 1780 till källarmästaren
Samuel Gabrielson. Åtta år därefter köpte grossh. Samuel Dahlin
egendomen. Näste ägare blevo: direktören i Ostindiska kompaniet Martin
Törngren, hovsekreteraren C. V. Hjelm och handl. Adam Gavin i nu nämnd
ordning. Traktören Lars Hallberg, som arrenderade stället av Dahlin 1789,
och dansläraren och hovsekreteraren C. V. Hjelm, som innan han blev
ägare arrenderade Wauxhall av Törngrens änka och erhöll magistratens
tillstånd att där hålla “traktörsvåning och spisning", förde glädjens och
Bacchi runor med all ära.

Med . Gavins köp av egendomen var Wauxhalls storhetstid slut. En
del av trädgården blev upplagsplats för silltunnor och trävaror, men
värdshusrörelsen måste dock ha fortgått i mindre skala. Ty jag har hört
gamla göteborgare berätta, att Wadman i sällskap med glada dryckesbröder
gästade Wauxhall och att den store humoristen lät sina sånger tona under
kronorna i den vackra trädgården. Wadman bodde då i närheten, i ett
hus vid dåvarande Breda vägen.

Huru som helst: i 1820-talets första år förvandlades värdshussalarne till
bostadslägenheter och den minnesrika trädgården med sina 218 rikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free