- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
441

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kväll på Wauxhall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN KVÄLL PÅ WAUXHALL.



HÄNDELSEN, JAG NU går att skildra, tilldrager sig för mer än ett
sekel sedan, då gustavianska tidens dalande sol lyste över de sista
stångpiskorna, pudervalkarna och rococodräkterna. Lyktan utanför
stadsportens gamla vaktstuga, som var årsbarn med vallar och bastioner,
gnisslade för vindarna som ströko genom Hästbacken, flitigt hopande tunga
drivor av yrande snö. Trafiken var slut för dagen. Ingen människa
skönjdes på Hållgårdsplatsen mellan Surbrunn och Rosenlund. Ingen mer
än vakten, som med huvudet väl skyddat av skinnpälsens slitna krage
långsamt vandrade av och an i vinterkvällen.

I lyktans sken formade sig den åldriga fästningsporten till ett stort,
svart gap. Rappningen var bortfallen. Den prydliga valvfrisen hade till
hälvten rasat ned, och det var med knapp nöd man läste elvte Carls
namnchiffer över valvet.

Emellanåt tog sig vakten en promenad innanför porten och närmade
sig försiktigt det gamla Luntantu, värdshuset i liden, ur vars fönster ljusen
förföriskt vinkade; men hur lystnaden än brann i hans ögon, fördes han
varje gång tillbaka på pliktens ödsliga väg.

Plötsligt stannade han och lyssnade. Det ekade av hästtramp från
stadshållet; från backens krön lyste ett gult skimmer genom mörkret.
Trampet ljöd allt tydligare, ljuset närmade sig allt mer och plötsligt dök
upp en rad av brinnande facklor, vilkas rök gjorde snötöcknet ännu tjockare.
Bjällerklangen blandade sig lustigt med skratt och hästars frustningar och
i det fantastiskt glimmande ljusskenet framträdde en lång rad slädar, vilka
pliktskyldigast höllo vid porten.

Det vår ett muntert sällskap, som var ute på färd. I varje släde sutto
två personer, utom körsven och fackelbärare, vilka hade en viss möda
med att sköta de sprakande och flammande blossen. Ur pälsbräm och
vita huvor tittade leende kvinnoansikten och genom det brusande sorlet
av röster ljödo klingande kvinnoskratt.

Plötsligt hoppade en spenslig mansgestalt ur den främsta släden.

— Hej, gamle uv! ropade han till vakten — är vägen klar åt
järn-vågshållet? Duger föret?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free