Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kväll på Wauxhall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vin och jamaikarom och kardemumma, och när ljusen för en stund släcktes
och bålen tändes, darrade de blåa spritflammorna fantastiskt i luften.
När den spenslige herrn, som tycktes vara arrangör för det hela, lyfte
bägaren och drack sitt glada följe till, brusade bifallssorlet genom rummet
och över det hela ljöd av spridda stämmor:
— Leve Björnberg! Leve Björnberg!
Så tändes ljusen och tråddes dansen på nytt. Men en stund efteråt,
när den brokiga scenen däruppe i våningen var som lustigast, sågs mannen,
som benämnts Björnberg, stå bakom rotundan nere i trädgården
inbegripen i ett viskande samtal med en livréklädd man.
— Är allt klart? frågade han.
— Ja, herre! svarade tjänaren.
Båda trevade sig därpå försiktigt genom trädgården, där de tydligen
voro väl hemmastadda, och nådde en i bakgrunden belägen bod.
Tjänaren öppnade en dörr och i skenet från en blindlykta, som han plötsligt
tände, mötte dem en egendomlig syn. Tre kvinnogestalter klädda i vida
pälskappor sutto orörliga i bakgrunden, vackra ansikten blickade skälmskt
fram ur pälsbrämen, men ögonen hade intet levande liv och dragen voro
alltför stela för att vara naturliga.
Björnberg log förnöjt, varpå dörren slöts.
— När jag med en vissling ger signalen uppifrån fönstret, placerar du
dessa fruntimren i slädarna, just innan vi skola ge oss av, sade han i kort
ton till betjänten. — Till dess kan du förpläga dig där nere!
I nästa minut hade de båda männen försvunnit åt vart sitt håll.
Tio minuter efter denna scen följde en ny ej mindre hemlighetsfull.
En kvinnlig gestalt, iklädd en mörk kappa och vit bindmössa, sprang med
lätta steg över snön. I yttersta ändan av trädgården stannade hon,
lyssnade en stund och sedan hon fångat ljudet av några röster, drog hon
beslutsamt tillbaka en rigel, som slutit en i inhägnaden befintlig dörr. Två
män skyndade genom bakporten och fram till den förenämnda boden.
Även dessa män tände ljus och i skenet framträdde tydligt nog deras
kläder, som hade tullstatsuniformens färg och snitt.
Dörren slöts emellertid om deras förehavanden, men öppnades efter en
stund, då den förut nämnda kvinnliga gestalten lika lätt och ljudlöst som
förut ilade över snön och försvann i huset.
Uppe i festsalen fortgick emellertid gillet under skämt och gamman.
Björnberg syntes icke till bland den muntra skaran. I ett rum intill
däremot underhöll han sig som bäst med en liten kokett Hebe i en vit
bindmössa, lika vit nästan som de läckert knubbiga och välformade bara
armarna. Hon var mäkta vacker den lilla, men för tillfället fördunklades
skönheten av ett spotskt och förtrytsamt drag och ett moln lägrade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
