Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalets digerdöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fleste husägarne hade en svinstia och en hönsgård vid boningshusen, och
där avskräden samlades i kök och förstugor för att sedan som svinmat
dagligen och stundligen transporteras i öppna spänner genom gatorna.
Svinstiornas orenlighet sökte sig naturligtvis ofta till de i dess närhet belägna
brunnarne, vilka grävts i hagarne — med en påföljd som lätt kan tänkas.
Jedeur liksom hans kollega i Majorna Nils Ahlberg insjuknade
emellertid i följd av överansträngning, varför den tredje, d:r Friedländer blev
ensam. Inne i staden tjänstgjorde doktorerna P. C. Westring, C. F. Ewert,
Lundblad, Franck och Stille, varförutom läkare kommo till från flera andra
håll för att biträda vid sjukvården och studera företeelserna.
Den som mest energiskt ingrep i organisationen av sjukvården var
länets hövding greve v. Rosen, vilken i Chalmerska skolans chef professor
Palmstedt och regementschefen Fleming erhöll ett värdefullt stöd. Dessa
rådslogo med stadens medici om nödiga åtgärder och v. Rosen hitkallade
från Stockholm fem läkare. En av stadens mest kände män, Charles
Backman, ställde sig i spetsen för en kår frivilliga sjukvårdare, där skalden
Wadman ivrigt medverkade, och Handelstidningens förste redaktör, Måns
Prytz, inrättade, då smittan började gå staden runt, en räddningsbyrå.
Utom sjukhuset i Majorna inrättades ett sjukhus vid Gullbergsbro för
de sjuka i Gamlestaden och ett å Stampen. Det största blev emellertid
Möllerska plantaget vid Breda vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
