- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
472

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalets digerdöd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Känsö karantänsplats, som ursprungligen tillhört Brännö, nämnes redan
under det stora sillfiskets tid på 1700-talet, då flera trankokerier voro i
gång därstädes. Som kronoholme övergick Känsö på sin tid till kungliga
flottan och användes för militära ändamål. Därefter anordnades ön till
karantänsplats.

Som sådan tjänstgjorde ön under alla de koleraepidemier, som på
1800-talet hemsökte Göteborg. Och de voro ej få. Fast ingen blev så svår
som den första. Andra gången den fruktansvärda sjukdomen besökte
Göteborg var 1850, då 850 koleraoffer skördades. Därefter gick koleran här
1852, 1853, 1855, 1856, 1857, 1859 och 1866. Dessa epidemier voro
emellertid jämförelsevis lindriga, om man undantager två av dem. Så
dogo 626 personer 1853 och 353 personer 1866. De övriga åren voro
dödsfallen i kolera ganska fåtaliga.

*



Ett decennium efter det svåra härjningståget i Europa, begav sig
koleran på ny vandring genom Europa. Den gick sin gamla väg från Indien,
utbredde sig 1847 och 1848 över vår världsdel och hotade då som nu från
Ryssland de nordiska länderna. 1849 nådde farsoten Finland och inträngde
i Sverige 1850.

Denna gång började farsoten sitt svenska segertåg i Malmö. Skånes
huvudstad ligger liksom Göteborg på sank mark och båda städerna
genomskäras av vattendrag med nära nog stillastående vatten. Om det är sannt
att koleran finner sin bästa jordmån i dylik sank och vattensjuk mark ger
det faktum, att epidemien i Sverige 1834 och 1850 först hemsökte dessa
båda städer, stöd åt denna teori.

Så kunde under epidemien 1834 bemärkas högst påfallande olikheter
i lokalt hänseende. I Jönköping, som ligger omgivet i norr och söder av
sjöar, av vilka den ena tre år förut översvämmat hela staden, dogo
omkring 16 procent av stadens innevånare i kolera. Och här i vårt sumpiga
Göteborg uppgick dödligheten till cirka 10 procent, under det Stockholm,
som har ett till största delen tämligen högt läge mellan den friska Mälaren
och Saltsjön, vid samma tidpunkt uppvisade en dödlighet i kolera av
endast 4 å 5 procent. Dunsterna från sumpig mark eller från själva
vattendragen synas således befordra sjukdomens utbrott hos dem som,
isynnerhet nattetid, äro därför utsatte — en slutsats som stämmer med professor
Almqvists uttalade åsikt, att koleran gärna följer vattenvägarna.

Under epidemien i Göteborg 1850 visade sig också, enligt en samtida
läkares iakttagelser, huruledes sjukdomen företrädesvis angrep sjöfarande,
som bodde ombord i sina fartyg, arbetsfolk som hade fuktiga bostäder
invid stränderna, samt andra som levde i rå och fuktig omgivning, särskilt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free