- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
479

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Träningen för arbetet vid själva eldsvådorna får kåren genom övningar
på huvudstationens gård, där ett övningstorn finnes uppfört. Sådana pågå
två gånger i veckan företrädesvis med det yngre manskapet. Där resas
brandstegar, där klättras och dras slangledningar, där sträckas brand- och
räddningssegel, i vilka våghalsiga karlar hoppa från tornets fönster, och
där exerceras med sprutor och sprutvagnar.

Äran av brandkårens organisation efter inflyttningen i den nya
huvudstationen tillskrives i första rummet kapten E. Tegnér. När han kom till
styret blev det uppryckning över hela linien inom brandkåren och med
seg energi, förenad med stor praktisk duglighet genomförde han efter hand
de reformer, tidens krav påkallade. Alltid var han främst i elden vid de
heta drabbningar med den röde hanen, kåren under hans chefskap
utkämpade. Väldiga eldsvådor var kåren under hans tid med om — jag
erinrar bara om eldsvådorna på Hisingen och på Hultmans holme — och
många ärofulla segrar har den kunnat anteckna.

Under kapten Tegnérs tid tillkom flodsprutan, nya sprutvagnar
anskaffades och gamla ombyggdes. Han genomförde goda avlönings- och
pen-sionsvillkor för manskapet, så att detta har det jämförelsevis bra ställt.

Efter Tegnér inträdde löjtnant G. Ekstedt år 1911 som chef. Han är
en man i sina bästa år, är sedan skolåren väl förtrogen med samhället,
känner alla dess vrår, varje gränd, varje hus, och hade som vice
brandchef under ett tiotal år ofta varit i elden.

På hans lott föll det att ännu mer modernisera vårt eldsläckningsväsende.

*



Elden har i alla tider varit mänsklighetens vän, men på samma gång
dess fiende. Enligt medeltidens uppfattning var det andar, som styrde de
fyra elementen och av dessa var det eldandarne eller salamandrarne som
voro de mest fruktade. Man såg ständigt deras oerhörda makt i såväl
gott som ont. Lössläppta foro de i vilt raseri förödande fram över land
och stad, ödeläggande hem och härd, liv och ägodelar.

Lika oviss vetenskapen stod inför det underbara elementet, som i långa
tider antogs vara ett av grundämnena, lika litet förstod man att skydda sig
mot dess lössläppta raseri. Eller också var skyddet ytterst primitivt. I de
äldre städerna bodde ju människorna sammanpackade i små låga trähus,
ofta halmtäckta och sammanträngda i vidsträckta kvarter, som avdelades
av de ytterst smala gränderna. Byggnadssätt och byggnadsämnen voro
alltså mycket gynnsamma för stora eldsvådor och den röde hanen, som
eldanden på ett mera poetiskt språk benämndes, hade i den tiden tillfällen
till storartade gästabud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free