- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
482

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hyresvärdarna voro skyldige att förutom vattentunnor och kar hålla ett
par läderämbar, en liten spruta, en brandstege, en båtshake och en
eldyxa för varje gård. Och varje kvarter eller rote måste på gemensam
bekostnad anskaffa en större spruta, vilken av staden underhölls.

När elden kom lös, gav brandvakten alarm med rop och brandskramlor,
vilket av värdarne i varje hus upprepades medels höga rop. Husfolket
skyndade till, likaså grannarne, alla beväpnade med ämbar och yxor,
sprutor och båtshakar. Varje rote samlades vid brandmästarens bostad
och med anföraren i spetsen sprungo de till brandstället.

Vidare infunno sig stadens åkare med sin ålderman och började köra
vatten, minst en tunna i omgången efter varje häst. . För att bistå i
kampen mot elden kommo i samlad trupp några av skråna, såsom dragarne
med sin ålderman, murmästarne med gesäller, timmermän, bryggare och
bagare, likaledes med sina åldermän. Allt arbete avstannade, alla skulle
hjälpa till vid eldsläckningen.

Konungens befallningshavande tog i regel högsta ledningen, under
honom borgmästarne och rådmännen. Hälvten av stadsvakten gick
“trummande staden runt“, under det den andra hälvten ställdes till
brandmästar-nes förfogande för att hålla kvinnor och barn på avstånd.

Nattetid, berättar en kulturhistoriker, väcktes städernas innevånare allt
som oftast av klämtslagen från tornen och larmskotten från kanonerna.
Strax därefter gingo larmtrummorna genom staden och hela styrkan av
trumslagare förde ett ohyggligt väsen. De fördelade sig i stadens olika
trakter, och när trummorna kommo dundrande och skrällande genom de
trånga gatorna, måste till och med de döve vakna. Borgerskapets militär
marscherade ut, officerarne till häst. Än slamrade en kärra med en liten
vattentunna på den ojämna stenläggningen. Än en av rotarnes
sprutvagnar. Det var ofta mörkt på gatorna, men husmödrarna satte brinnande
ljus i fönstren för att vägleda dem som ilade till brandstället.

Efter en eller annan timme eller ett eller annat dygn hördes
glädjemusiken, som alltid marscherade genom staden efter slutad eldsvåda.
Många hus hade kanske brunnit ned, flera människor kanske innebrända,
hela familjers välfärd lagd i grus och aska — men glädjemusiken måste
röra på spelet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free