- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
490

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldsvådorna i slutet av 1700- och början av 1800-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av Kungs- och Magasinsgatorna, “utbredde — jag skall här använda
dåvarande landshövdingen J. F. Carpelans beskrivning i ett brev till konungen
om olyckan — lågorna till angränsande tätt bebyggda hus, vars åldrighet
kan förliknas med fnöske, itändes hastigt och inom kort lade allt i aska.
Magasinerna, som hade dörrar och luckor av trä samt kringbyggda av
dessa eldfängda hus, kunde ej frälsas. Residenset, kansliet och ränteriet
undgingo förödelsen, men de hus jag av landshövdingen av Forselles
inlöste m. m. min egendom gingo uti rök.“

Eldsvådan varade i åtta timmar och hela kvarteret mellan Otterhällorna
och Västra hamnkanalen brann ned, därjämte alla husen på Stora
Otter-hällan. Kasärnen ramponerades så svårt att den delvis måste byggas om.
Fyra enstaka hus vid Karls port i Hästbacken, Garnisonssjukhuset och en
kronans materialbod blevo jämte de förut omnämnda räddade.

Icke mindre än 218 hus ströko med i denna jättebrand, och cirka 8,000
människor blevo utan tak över huvudet. Att antalet var så stort berodde
på att elden denna gång härjat i stadens egentliga fattigkvarter, där
människorna bodde trångt i de små kåkarne.

Efter denna vådeld låg nästan halva staden i grus och spillror och det
dröjde rätt många år innan den höjde sig ur askan.

*



Efter dessa svåra olyckor blevo göteborgarne ånyo mycket
betänksamma och man insåg att både byggnadssätt och brandväsende voro på
tok. Hithörande frågor började debatteras och en kommitté tillsattes för
att föreslå förbättring. Resultatet blev den nya brandordningen av 1805,
enligt vilken staden genom kanalerna indelades i vissa kvarter, av vilka
vart och ett skulle hava sin spruta jämte nödiga brandredskap, särskilt
brandmästerskap med behörigt arbetsmanskap, som borgarne lämnade av
egna tjänare eller hyrde, samt patrullerande vakt. Befälet vid eldsvådor
skulle föras av landshövdingen, överkommendanten eller polismästaren,
som ägde från chefen för trupperna begära handräckning. Desslikes hade
magistratens ledamötersina bestämda åligganden vid eldsutbrott. Brandvakten
skulle bestå av 64 man, vilkas underhåll beräknades till 4,394 riksdaler pr år.

Den nya ordningen ignorerade den förut brukliga langningen, vilken
tillgått så, att en mängd män, stundom även kvinnor, bildade ett långt
led, i vilket de fyllda vattenpytsarna langades från man till man fram till
brandstället. Var detta beläget långt från kanalen, kunde ett dylikt led
räkna ända till fyrahundra man och det hände naturligtvis att pytsarna
genom den ivriga langningen framkommo halvfulla. Sprutornas servering
blev således ganska oregelbunden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free