- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
500

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frivilliga brandkåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för sin uppgift å skolhusets gård vid Skolgatan i Haga. Brandstationen
var emellertid i stadshuset vid Gustaf Adolfs torg, där den nya attiraljen
förvarades.

I början av 1870-talet, då samhället fått en ny och mera effektiv
vattenledning från Delsjön, omorganiserades den nya brandkåren. Chef var
fortfarande Hallgren, men som underbefälhavare inträdde löjtnanten och
sekreteraren i Hushållningssällskapet O. Lindhé, vilken sistnämnde efter
Hallgrens död 1874 inträdde som ordinarie brandchef. På grund av Majornas
införlivning fick man tre stationer: en i stadshuset, en vid Kusttörget i
Majorna och en i Haga. I stadshuset funnos 8 brandkarlar, i Majorna 8
och i Haga 7. Tornväktarne i Kristine och Karl Johanskyrkorna övergingo
till den nya brandkåren. Utom stationerna funnos mindre brandposteringar
i Masthuggsbergen och Redbergslid. Underbefälhavarna voro fem: en
överbrandmästare och fyra brandmästare.

Utom slangvagnarna hade man endast en handkraftsspruta samt en
spruta som kunde köras ombord på en av de flodbåtar, som anskaffats
för eldsläckning på älven. Dessa båtar roddes till de brinnande fartygen.

Det gamla systemet med klämtning vid eldsvådeutbrott bibehölls.
Tornväktaren i Kristine meddelade i ett talrör till rådhuset den ungefärliga
platsen för eldsvådan, från rådhuset meddelade man sig med brandstationen
i stadshuset och så ryckte sprutan ut. Och ungefär samtidigt for en vagn
i väg att hämta brandchefen i hans bostad. Att han på sistone kom
något sent, i följd av hög ålder, och att han satt på en stol vid brandstället
för att kommendera, gjorde ingenting. De unga arbetade så mycket raskare.

Det blev, som förut sagts, bättre sedan Tegnér kommit till styret. Man
fick ny station, nya sprutvagnar, ny flodspruta o. s. v. Genom honom
fingo vi, som det en gång sagts, även inom brandväsendet ett
“Göteborgs-system“, vars innebörd ligger i yrkesprincipen. Med dettas tillämpning
inom Göteborgs brandkår har det praktiskt visats, att icke blott yngre
personer äro dugliga för brandkarlens arbete, utan att den nödvändiga
kroppsvigören väl kan bibehållas hos även äldre manskap, vilka av den
långvariga tjänsten erhålla större yrkesmässighet, som mer gör dem till en
homogen trupp att gå i elden med. Såsom villkor för systemets
genomförande har lagts betryggande existensvillkor för framtiden.

Under den fasta brandkårens första årtionde fortsatte emellertid Frivilliga
brandkåren sitt arbete, men det rådde mellan båda en viss animositet. Det
var onekligen stiligare att se den frivilliga komma med hela sin
gammaldags apparat: de ståtliga standaren, med nummer och divisionsnamn, av
vilka ett med den silkesömmade inskriptionen Chefen bars framför
överbefälhavaren; inspektörerna med sina blågula band över axeln; den
brinnande lyktan, som bars framför chefen vid eldsvådor nattetid; det hurtiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free