- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
506

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupedalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här låg fordom den beryktade Djupedalen. Och här, ungefär vid
Linnégatans begynnelse, utmynnade Breda vägen.

Djupedalen var ett stadsparti av säreget lantligt behag, en kuperad
terräng alldeles inpå stadsgatorna, med kullar, ängar, buskage och dälder.
Och i dälderna rann en bäck, som forsade nog så muntert vid vår- och
höstflödena.

På kullarna i denna så trevna terräng voro små stugor i brokiga färger
uppkastade. Det var ett litet kåksamhälle !ör sig, grupperat ungefär så
som stugorna på ett leksaksbord. Där bodde fattigt folk, hederligt en dels,
slödder och pack en dels, och för ett halvt sekel sedan och ännu längre
tillbaka var Djupedalskolonien ganska illa beryktad. Brännvinsorgier,
slagsmål och knivskärningar nämndes ofta i samband med stället, vars
mera bångstyriga innevånare vissa tider gjorde Hagatrakten osäker.

Djupedalsområdet sträckte sig bortemot Olivedal, nära Slottsskogen

— en gammal herregård, vilken står kvar i idyllisk avskildhet lik en
gengångare från en svunnen tid och en annan värld.

Nedanför Olivedal, väster om Djupedalen, var den lilla bergåsen
sparsamt bebyggd. Nu har storstaden vandrat uppför sluttningen, en lång
gata går upp och ner, från Olivedalsterrängen ända bort till Skeppsbron,
och högst på kullen ligger den nya gigantiska Nordhemsskolan, ett
sannskyldigt skolpalats för folkets barn.

Väster om Nordhemshöjden ligger en dalsänka. Där går Vegagatan.
Men förr i världen sträckte sig de Dahlinska ängarna dit upp, och nära
intill låg egendomen Johannedal, där byggmästaren A. Malmsten residerade
i 1800-talets senare del — densamme som en gång i världen byggde
restauranten å Styrsö Brätten, det nuvarande mera storstilat anlagda
etablisse-mentets föregångare.

Ovanför Johannedal begynte Masthuggsåsen, som här i allmänhet fick
heta Kråkstadsbergen. Och här låg på sluttningarna en och annan liten
egnahemskoloni, vars bebyggare voro av litet mera reputerligt slag än
folket nedanför i Djupedalen.

Det var järnbärare vid Järnvågen, tullvaktmästare, brädgårdsklampare,
mätare och hantverkare som bodde däruppe. Och de, som inte bodde på
friköpt, från Johannedal avsöndrad grund, fingo betala tomtören till Kronan.
Områdena lydde nämligen under Majorna och Älvsborgs Kungsladugård.

Husen voro nätta och trevliga, omgivna av hagar och kålgårdar.

Nedanför åt norr låg den så kallade Kråkstaden och från denna kom
en liten stig, Kråkliden, vilken ledde upp till åsens högsta punkter. Det
var en tyst och fridfull lid och kunde ju inte vara annat, eftersom den
ledde till ett ställe med ett så ljuvligt namn som Paradiset. Namnet
betecknade, som jag förut framhållit, ett litet enstaka liggande ställe, dit

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free