Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djupedalshus
(vid nuvarande Linnégatan)
eftersom de leva under ringa villkor.
De trivas bäst i smuts och armod,
men själva eländet får genom dem ett
visst pittoreskt behag, ty de älska
blommor och brokiga kläder.
Att vandra i detta kvarter en solig
sommarsöndag var inte så tråkigt.
Överallt mötte man bruna ansikten
med spelande ögon. Överallt hördes
ljud av cittror, guitarrer och
tamburiner. Någon gång en fiol. Musik,
musik och återigen musik, spel och
sprittande sånger, som det hövdes en glad och fri världsåskådnings
representanter.
Om morgnarna drogo hela horder av dessa mörkhyade varelser ut
genom Landsvägsgatan för att översvämma staden. Ty där hade de sin
egentliga verksamhetskrets, alldeles som i dag. Men de konkurrerade inte
med våra egna arbetare. Därtill voro de för lata. De tiggde, musicerade
på gårdarna och kaféerna, sålde gipsfigurer och stodo modell åt de få
målare och skulptörer, som tilläventyrs voro bosatta i Göteborg.
Och efter några års liv i den gästfria staden drogo de åter till sitt
hemland, där de för
samman-sparade svenska pengar köpte sig en
jordbit. Och nya horder drogo in
i Italienska kvarteret, i de sista
årtiondena med dragspel och positiv
på ryggarna.
De gamla, mera melodiska
instrumenten hade de lämnat hemma,
likaså de brokiga dräkterna.
Italienska kvarteret försvann
omsider. Och nutidens italienare, som
uppenbara sig på Göteborgsgatorna,
äro ganska slätstrukna företeelser.
 |
| Parti av Djupedalen |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
