Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slottsskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf II Adolf och hans rådgivare, som ville bereda sin nya stad så
mycken trevnad som möjligt, insåg det behjärtansvärda i att folket hade
en plats i Guds fria natur utom vallarne, där det kunde om “sommaren
sig förlusta", och upplät enligt kungligt brev åt “Götheborgs innevånare
med deras hustrur och barn“ den skog, som tillhörde Älvsborgs slott.
Denna fagra idyll långt utanför stadens vallar blev populär redan hos
de förste innebyggarne i Gustaf Adolfs stad. Skogen, de ekbevuxna höjderna,
de blommande ängarne, de sorlande bäckarne, som av blånande himmel
och strålande sol fingo de finaste stämningar, lockade med underlig makt.
I sommarens vackra söndagsmorgnar sågos, heter det, högtidsklädda
skaror vallfärda genom Hållgårdsporten eller Karls port nedanför lilla
Otter-hällan över Landsvägsgatan ut till de romantiska lundarna.
Änggårds-grinden utanför Risåsberget var för många detsamma som porten till ett
jordiskt paradis. När man under sex arbetsdagar levat instängd mellan
fästningsvallarne, hur härligt då att komma ut i Guds fria natur!
Men glädjen och umgänget med blommorna och fåglarne hade väl inte
varit fullständiga,
om de goda
bor-garne ej haft
tillgång till Bacchi
hå-vor. Stadens
munskänkar begagnade
sig också av tillfället.
Och ett värdshus
byggdes vid foten
av Änggårdsberget,
där landsvägen går
fram, nedanför en
grönskande
ekbacke, under lummiga
trän, som omramade
det enkla
traktörstället.
DetvarÄnggårds-värdshuset eller
Sy-ringen, som stället
också i långa tider
benämndes. Och
där förlustade sig
borgarne med barn
och blomma, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
