Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Slottsskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här som flerestädes för gott att nyttja skogen som gömslen för sina
efterspanade personer.
Den idylliska skogen var ock ett tillhåll för självmordskandidater, och
allt emellanåt kom det bud in till staden, att man upptäckt någon
livstrött individ hänga död i någon ek i skymundan. I min barndom hörde
jag många historier om dessa tysta tragedier, som utspelats därute under
susande ekar, men som ingalunda, trots den fagra omgivningen, voro “en
död i skönhet11. På senare tider var det företrädesvis i de ensliga ekarna
på höjden, där det nya naturhistoriska museet reser sina murar, de
livströtte sökte och funno döden.
*
I det nya utvecklingsskede, som ryckte upp staden på 1860-talet, var
det en och annan naturvän som bar på den tanken, att av den illa
beryktade skogen skapa en parkanläggning med ordning och skick till
befolkningens nöje och trevnad. Staden hade visserligen de vackra alléerna
och Trädgårdsföreningen, men en park i stor stil saknades.
Den förste som bar fram frågan var landshövdingen greve Albert
Ehren-svärd, som i en skrivelse av den 31 december 1864 till regeringen yttrade:
“För en stad med den folkmängd, Göteborg efter föreningen med Karl
Johans församling kommer att äga, och vilken omedelbart efter
densammas trädande i verket sannolikt kommer att uppgå till omkring 50,000
människor, är det för befolkningens hälsa och trevnad och, jag vågar säga,
av vikt att utom det bebyggda stadsområdet, men i dess omedelbara
grannskap äga tillgång till en plats, där isynnerhet den mindre väl lottade
befolkningen kan skaffa sig en uppfriskande förströelse, utan att, såsom fallet
alltför ofta är, nödgas söka den å krogar och näringsställen."
Tack vare denna skrivelse inrymdes en bestämmelse i det kontrakt,
genom vilket Älvsborgs kungsladugård i samband med Majornas
inkorporering med staden överläts till Göteborgs stad: att en del av den till
Slotts-skogslägenheterna hörande dugliga skog bör bibehållas, för att till en
parkanläggning för staden användas.
Det hördes emellertid intet av i saken på närmare sex år. Då, 1870,
dök frågan upp i stadsfullmäktige. För de flesta har det fallit ur minnet
och i de sparsamma urkunderna är det inte ofta angivet, vem som var
initiativtagaren. I detta sammanhang bör det nämnas att det var en majbo,
orgelbyggaren J. N. Söderling vid Djurgårdsgatan — en för det allmänna
bästa vaken och för humanitära strävanden livligt intresserad man, om
vilken jag tidigare talat.
Söderling föreslog att den skogsmark, som tillhörde
Slottsskogslägen-heterna Malmgården och Trädgården, måtte bli till offentlig parkanläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0531.html
