Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slottsskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vill man se denna park i livlig storstadsfärdsel, skall man, fortsätter
skildraren, bege sig dit i början av sommaren, innan storfolket flyttat från
staden. Då vimlar här av allt vad Göteborg äger fint och vackert, åkande
och ridande, och småfolket tränges på vägar och stigar.
Se, sådan rök, som i en annan del av parken stiger upp från en öppen
plats mellan träden! Kaffepannor stå på elden inom en med stengärdsel
inhägnad del av platsen. Detta är särskilt anordnat för dem som icke ha
råd eller lust att taga in på kafé eller restaurant, ett folkkök, varav många
begagna sig. Man samlas kring elden, dricker det heta kaffet just som
det slagits upp, skrattar, pratar, har roligt. Detta kaffekök i fria luften är
onekligen karaktäristiskt för Slottsskogen och vittnar, att parkens
an-läggare icke tänkt endast på det fina och förmögna folket, utan också på
det fattiga.
I aftonbelysning en vardag i juli är parken ovärderlig för den som
älskar gamla trän och gröna ängar i färgrikt ljus utan att störas av mycket
folk, ty på vardagarne, före skymningen, är det tämligen folktomt där.
Men då bör man stiga upp till utsiktsplatån och utsiktstornet. Dit upp är
det högt, men vägen går i långa slingringar och är ej vidare ansträngande.
Har man väl kommit upp, lönas man för sin möda. Göteborg ligger
djupt under våra fötter. Långt i öster ser man den vackra Örgrytetrakten.
Mitt emot utbreder sig Hisingen med industriverken vid älvstranden,
åkerfält, gårdar och skogar längre bort. Till vänster, väster ut, älven med
trängseln av fartyg i hamnen, längre ned ut- och ingående skepp,
Älvsborgs fästning, klippor och skär och längst bort det i aftonsolens glans
glödande havet — en tavla, överväldigande i storlek och betydelse, en
verklighetsbild av fruktsam natur och trägen människoflit. — —
Kåsören har rätt. Parken är en skön oas, Göteborgs största gröna
lunga, en viloplats, där tusende sinom tusende hämta vederkvickelse
efter jäktande mödor, en fager, rogivande tillflyktsort från storstadens larm
och brus. Men även vintertiden har Slottsskogen sina behag, isynnerhet
när snön täcker mark och träd, dammarna och kälkliderna ligga blanka
av is och det myllrar av skid-, skridsko- och kälkåkande ungdomar.
Slottsskogen är en natur- och folkpark. Röster ha höjts i syfte att av
densamma skapa en zoologisk trädgård och ett Skansen å la Stockholms,
men planerna äro nu tydligen skrinlagda. Och lika bra är det. Många
tycka att det kan vara nog med Älg- och Hjortparkerna, Säldammen och
Fågeldammarna, musikpaviljong, restauranger, friluftsteater och dansbana
samt den rätt så pittoreska Smålandsstugan, vilken — nu närmre 175 år
gammal — hitfördes från gården Skrubbhult i Femsjö år 1905 och med
benäget tillstånd uppsattes och inreddes på sin nuvarande plats av
Smålands gille. Nära stugan uppfördes en tid efteråt en större klockstapel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
