- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
543

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj och midsommar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Första Maij hos Friskens Stina,

Och fick bot för törstens pijna:

Första Maij hos hans Sophia,

Drack så länge strupen klija;

Dito hos hans Diederick
Tog jag mig en styrcke-drick;

Hos hans dito lilla Pehr,

Märg i benen fick jag där.

De gamla utvärdshusen med allt det romantiska behag, borgarna älskade,
ha försvunnit undan för undan. Folket har fått guldkrogar i stället, men
det glädjens skimmer som ligger över ett hyfsat njutande av Bacchi håvor
är mera beslöjat. Det sista vi ha kvar av gamla Göteborgs uteställen
är Lorensberg, där göteborgsskalden Wadman ännu ler sitt soliga löje
i bronsen.

Inte heller ha väl studenternas vårfester samma romantiska skimmer
över sig som fordomdags i Uppsala, då de unga lärdomsljusen samlades
på slätten utanför Eklundshof och gjorde zigenarläger, riddarkavalkader,
bondbröllop, sjömansscener, politiska farsupptåg och så vidare. Ty på
första majusdagen skulle man slå gäcken lös.

Då firade man vinterns ordentliga begravning och läste över hans
bortgång ett tal, vars titel understundom hade denna roliga lydelse:

“Åminnelsetal över framlidne landshövdingens över snöregionen, en av
de fyra i svenska årstidernas samfund, kommendören av gyllene
vargskinns-pälsen, riddaren och kommendören av svarta botforen, riddaren av
lapp-vanteorden, riddaren av snöplogen och dubbla fönsterrutan i briljanter,
ordföranden i sällskapet för öm och frusen fingervård, hedersledamoten i
flera in- och utländska kylda sällskap, hr förre Kalle Vinter.“

Desslikes tror jag att den gamla leken, som Rudbeck omnämner i sin
Atlantica och vilken tillgick så, att några personer iklädda pälsverk och
vinterkläder mötte andra överhöljda med blommor, för länge sedan
upphört, och samma öde har en annan folklek, omnämnd av Olaus Magnus,
utan tvivel rönt.

Denna lek tillgick så att tvenne flockar av ynglingar och män till häst
utsågos att på skämt strida emot varandra. Den ena flocken hade i spetsen
en figur, som föreställde vinter och därför var klädd i djurskinn. Han
kastade omkring sig snöbollar och isstycken.

Den andra flocken hade också sin anförare, vilken föreställde sommaren,
benämndes Majgreve och var iklädd löv och blomster.

Flocken, som hade den rådande årstiden på sin sida, var häftigast.
Vintermannen och hans följe utströdde eldmörja. Majgreven och hans folk
svingade björk- och lindgrenar, vilkas löv, sedan kvistarna långt förut
blivit satta i vatten, slagit ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free