Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj och midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarens ankomst och alldeles särskilt midsommaren firades i
for-domtima med storartade högtidligheter. S:t Johannes fest var ju också
Heimdals och Balders högtid. Tiden från den 21 juni, då solen går in i
Kräftans tecken, till den 23 juli, då hon kommer till Lejonets, kallades
“Solhuset", Himmelsberg eller Himinborg efter Heimdal, vars strålande
borg troddes vara belägen vid regnbågen, Bifrosts bro, vilken återigen
ansågs bilda övergången från jorden till himmelen.
Offerfesterna gällde Balder den gode och till hans ära upptändes de
stora eldar, som kallades Balders bål. I Bohuslän och de trakter, som
gränsa intill Norge, eller i alla de orter där Balders dyrkan gjort sig känd,
upptändes ända in i senare hälvten av 1800-talet — bruket är helt visst
nu i utdöende — dessa eldar eller Balders bål, i Norge S:t Hans-eldar,
vilka voro symboler av solgudens död och förbränning, eller med andra
ord solens avtågande och tillbakaskridande från norden.
När hedningarne kristnades och Balder glömdes för den nye guden,
gällde det att finna en annan helig, en kristen gestalt, värdig att utgöra
medelpunkten i den stora sommarfesten. Det blev Johannes döparen,
förmodligen därför att det var han som bebådade vår religionsstiftares ankomst
i världen och på samma gång den nya, långa och ljusa dag, som med
honom skulle uppgå över jorden.
Den 24 juni, då naturen står i sin härligaste prakt, blev Johannes
åminnelsedag.
Den stora midsommarfesten började dagen före, midsommaraftonen,
då majstången, sinnebilden av den nordiska sommarens fullhet, restes.
Många ha grubblat över, varför en grönklädd stång, som reses i slutet
av juni, kallas majstång.
Se här en förklaring:
“Det ännu i Tyskland brukade ordet mai eller mej bemärker gröna
lövkvistar, isynnerhet av björk, eller lövkransar. På några orter i Tyskland
betecknar ordet även björkträd. Och majstång utmärker alltså en med
mej, d. v. s. lövkransar omlindad stång."
Franzén sjunger också:
Som en brud med blommor, band och sniljor
Stången kläds emellertid.
Högst i toppen hängs en krans av liljor
Och en vimpel därinvid.
Och Wadman, göteborgsskalden, som även besjungit majstången, fast
på ett mera burleskt sätt, kväder:
Sparen icke tomma ägg,
Vita, blå och röda,
Sparen ej syrén och hägg,
Tulipan och möda....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
