- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
572

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra läkare i det äldre Göteborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lätt inser kan emellertid ej alla beröras, liksom av lätt förklarliga skäl
endast ett fåtal bilder kunna i detta sammanhang reproduceras. Några
avbildas förövrigt i annat sammanhang.

Läkarne i det äldsta Göteborg benämndes stadsmedici och stadsfysici.
De första, som utövade praktik i staden, voro tydligen av utländsk
härkomst. Så finna vi år 1625 en doktor Nalvick, åren 1642—48 en
stads-medicus Georg Mascovius, åren 1649—57 en Magirius von Hattingh.
Vidare Petrus Specht, Olaus Östring, Gerhard Stalhoff, Erasmus Sack och
Abraham Bex. I slutet av 1600- och början av 1700-talet äro namnen
mer och mer försvenskade, såsom hos Olaus Bromelius, stadsfysicus 1691
—1707, Andreas Lundelius, 1707—1720. Daniel Kjellander 1721—24,
Kilian Stobaeus 1724 och Jacob Boethius 1725.

Av dessa var Bromelius känd som den främste svenske botanisten före
Linné och var ledamot i kommissionen över troll- och häxeriväsendet, som
den tiden florerade; vidare Stobaeus som en av landets mest frejdade
naturforskare och Lundelius som upptäckare av hälsobrunnen vid vallen
nedanför Hästbacken, också i långliga tider Surbrunn benämnd.
Hälsobrunns-privilegierna förvärvades emellertid av förenämnda stadsmedicus Boethius
1728.

Hälsobrunnar voro ej ovanliga i Göteborg. Utom den i Surbrunn fanns
det senare en sådan å Majberget, där en doktor Rabe kontrollerade
drick-ningen. Och före upptäckten av hälsokällan i Surbrunn hade Abraham
Bex 1688 upptäckt en hälsobrunn i närheten av Tyska kyrkan. Dessa
båda blevo emellertid icke på långt när så frekventerade som
Surbrunnskällan, vars hälsobringande beståndsdelar enligt Linné voro lika kraftiga
som Medevis och Faluns. Surbrunnskällan begagnades i ett halvt sekel vid
pass, och omkring densamma utvecklades sommartiden ett friskt brunnsliv
av väldiga, hälsosökande skaror. Omsider tilltäpptes källådern av kalk och
grus från vallarne och därmed var Surbrunns historia all.

I allmänhet hade läkarna fullt upp att göra. Göteborg är sedan
gammalt bekant för sitt osunda läge, som innan dränering införts och de staden
omgivande vassarne uttorkats alstrade isynnerhet febersjukdomar.
Rötfebrar, utslagsfebrar och frossor voro de mest gängse, och av andra
sjukdomar nämnas lungsot, gikt och vattusot som ganska vanliga.

Bland anmärkningsvärda läkare på 1700- och i början av 1800-talet
finna vi stadsfysicus Schultzen, regementsfältskären Berndt Weinberg,
liv-medicus Engelhart och assessorn Christian Heinrich Ewert, stamfadern för
göteborgsfamiljen Ewert, en i Göteborg populär man, vars son, Chr. Fredrik
Ewert, i ännu högre grad gjorde läkarens kall värderat i rikets andra stad.
För övrigt var den sedermera så berömde, i Stockholm under tillnamnet
“döddoktorn" allmänt kände Kristoffer Carlander en tid bofast i Göteborg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free