Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annedals äldre arbetarebostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hyresmannen var skyldig att själv bebo en lägenhet i huset. De övriga
lägenheterna fick han efter behag uthyra. Likväl bestämdes hyrans
maximibelopp av bolagets styrelse, liksom hyresvärd var förbjuden att hyra ut
till “löst eller vanfrejdat folk". Likaledes fick ingen hyresgäst på stället
“idka krog- eller värdshusrörelse". Även ålåg hyresman att underhålla
hus och tomt med därtill hörande brunnar, dränerings- och
vattenledningsrör, stängsel och planteringar.
Brast hyresman i kontraktets fullgörande, kunde styrelsen förklara detta
brutet och uppsäga honom, då han likväl fick tillbaka sin erlagda städja
med 5 proc. årlig ränta. Denna ränta tillkom även varje hyresvärd å det
månatligen inbetalda beloppet.
Hyresvärd ägde icke överlåta sina rättigheter på annan person. 1
händelse av dödsfall kunde styrelsen besluta, huruvida hustru eller bröstarvingar
fingo inträda i avliden hyresvärds rättigheter. Däremot ägde hyresgästens
fordringsägare ingen rätt till kontraktet, som i händelse konkurs var
ovillkorligt hävt.
Följande hyror voro i början fastställda: för spisrum 10 kr., för 1 rum
och kök 15 kr., för ett rum och kök å vind 11, 12, 16 kr., för 2 rum och
kök 20—25 kr. och för 3 rum och kök å vind 16—21 kr.
Hugade spekulanter fingo insända ansökningar och bland dessa
anställdes lottning, när huset var färdigt.
Vederbörande inom såväl Sparbankens som Arbetarbostadsaktiebolagets
styrelser höllo emellertid starkt på att endast personer ur arbetareklassen
skulle bli ägare av husen. Och för att belysa tillvägagångssättet vid
husöverlåtelserna skall jag berätta en liten anekdot, vilken på samma gång
är ett kulturdrag så gott som något från denna klassfördomarnas och
klassskillnadens tid.
Det var två personer som stodo i tur att få ett dylikt hus. Den ene
hade ingen mindre än S. A. Hedlund till förespråkare, men direktionen,
som hade sitt huvud för sig ifråga om kvalifikationerna hos dem, som
skulle uppflyttas till husägares rang, heder och värdighet, lät sig inte
påverka. Den sände i stället en av sina medlemmar för att pröva
förhållandena. Och det gjorde han på följande sätt:
Han steg en dag in i den ene arbetarens hus och såg sig omkring.
Mannens hustru, en ordentlig och arbetsam människa, hade just kommit
från torget, snyggt klädd i sin schal och huvudduk. Hon blev utfrågad
om ett och annat och gav tydligen nöjaktiga svar, ty besökaren
avlägsnade sig synbarligen belåten.
Om en stund inträdde han i den andre arbetarens bostad, men där
var endast en jungfru hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
