Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldsvådor i Haga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verket ett enda. Visserligen voro brandmurar av korsvirke uppförda
emellan n:o 7 och 8 samt n:o 6 och 7, men då uthusbyggnaderna inne
på gården saknade brandmurar, gjorde de endast ringa nytta. På andra
sidan Pilgatan mittemot n:o 8 samt hörnhuset n:o 7 låg ett nyligen på
en del av n:o 9 i Östra Haga uppfört tvåvåningshus, tillhörigt värdshusidkaren
J. Nilsson, boende i Majorna, av folket i Haga känd under namnet
“Guldklimpen".
Här utbröt elden natten till den 18 Sept. 1859. När brandsignalerna
gåvos, hade elden, som utbrutit på vinden, redan trängt ut genom taket.
Tyvärr hade elden, innan någon spruta än mindre något vatten hunnit
till stället, antänt de mitt emot liggande husen i Femkanten, efter
vanligheten gynnad och livad i sin framfart därigenom, att i första
häpenheten och brådskan att bärga alla fönster och dörrar slogos upp på vid
gavel. Först på platsen och i verksamhet voro efter vanligheten Frivilliga
brandkårens sprutor, Stadens n:o 6 samt något senare Majornas sprutor.
Frivilliga brandkårens två sprutor fattade posto öster om det först antända
huset och skyddade med stor ansträngning såväl båtkarlen Pilströms
likaledes på n:o 9 belägna långa envåningshus med gaveln åt Pilgatan, som
stenhuset på Femkanten. En Frivilliga brandkårens enmans-spruta,
densamma som gjorde så god tjänst vid branden uppe i Masthuggsbergen,
bidrog väsentligen till den lyckliga utgången, särdeles sedan den blivit
placerad i ett av de små vindsrum, som med fönstret vettande åt porten
och det brinnande huset på n:o 8 utgjorde den farligaste punkten på
denna sida.
För släckningsarbetet gynnsamma omständigheter voro, att en större
obebyggd plats låg norr om det först antända huset, att Stadens sprutor
någon tid gåvo vatten åt de frivilliga samt att stenhuset utåt porten icke
hade mera än de två nyssnämnda vindsfönstren.
Västerut, på andra sidan om Östra Skansgatan, hotade elden att
genast i början antända ett stort förråd av plank och andra trävaror,
tillhörigt fabrikören Aug. Bark och upplagt på de honom tillhöriga tomterna
n:ris 72—74. Lyckligtvis framkom sprutan 6 tillräckligt tidigt att här
hindra all egentlig fara. Planket utmed gatan och därintill stötande
bodar voro visserligen antända, men då sprutan, med sin anbringare
placerad vid Kaponnieren, räckte fram till yttersta gränsen av tomterna, kunde
den utan svårighet hejda eldens vidare framfart åt detta håll.
I den mån branden spridde sig uppåt Skansgatan förflyttades faran
på denna sida till D. F. Fahlströms till större delen nybyggda tvåvåningshus
n:o 75 i Västra Haga närmast under berget, vid Bergsgatan. Huset
var endast till en ringa del brandförsäkrat, och det skulle varit ganska
svårt att hindra brandens utbredande väster om Kaponniergatan, ifall den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>