Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagagator. Husarer och värdshus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rister från kasernen vid Hästbacken. Då kunde sammandrabbningarna
mellan de båda, om kvinnogunsten rivaliserande vapenslagen bli ganska
blodiga. Kungsparken och Suckallén vid Pilgatan — vilken gata inom
parentes sagt fått sitt namn efter denna allé och en därintill liggande
pilträdgård — voro platserna för de bålde hjältarnas kärleksäventyr och
sammandrabbningar och det var just inte rådligt för manligt civilt folk att
beträda dessa platser efter mörkrets inbrott.
Husarkommenderingen indrogs 1875 och år 1880 drogo de sista
beridna knektarna bort. Husarkasernen genomgick därefter skiftande öden.
En tid tjänstgjorde den som snickarverkstad och i oktober 1888 uppläts
den ånyo till ordningsmakten. I tjugofem år tjänstgjorde den som station
för Haga polisdistrikt och den nybildade ridande poliskåren, men
upphörde i den egenskapen 1913, då polisdistriktet uppdelades i två, det ena
väster, det andra öster om Sprängkullsgatan. Det östra fick station vid
Lorensbergsgatan, det västra vid Nordhemsgatan, dit stationen i
bazar-byggnaden vid Masthuggstorget flyttades.
Sedermera har byggnaden, som bekant, under kristidsåren varit
centralpunkten för livsmedelsnämndens verksamhet.
Det gamla huset torde emellertid snart vara ett minne blott. Södra
Allégatan får mer och mer en verklig storstadsprägel och hela dess nedre
del, från Järntorget räknat, omväxlar med publika byggnader och
gigantiska privathus. Cirka tjugo år ha förflutit sedan den beryktade “Gula
brickan“ gick all världens väg, och det är väl knappast troligt att den
forna polisstationen, med sitt ypperliga läge vid Allén och en av förstaden
Hagas pulsådror, får stå där så synnerligen länge till. Därtill är tomten
alltför dyrbar.
Ordningen i Haga liksom i Masthugget och Majorna stördes av en
mängd slödder och patrask, vilket höll till på de många brännvinskrogarna
och ölsyltorna. 1 äldre tider såldes brännvin snart sagt var som helst;
men i 1800-talets förra hälvt koncentrerades rackarlivet omkring den
beryktade krogen “Gula brickan", vilken låg vid Södra Allégatan i hörnet
mitt emot nuvarande folkbiblioteket.
Denna var vida känd och illa anskriven i polisannalerna. Huset var
avdelat i två våningar, av vilka den undre begagnades till hökarbod, där
brännvin och svagdricka såldes öppet dygnet om, utan hänsyn till
sön-och helgdagar. Nektarn dracks inte ur glas utan ur bleckkoppar, s. k.
“bleckor“, och det vanliga måttet var en “jumfru“ eller ett fjärdedels
kvarter.
Bortersta ändan av samma våning uthyrdes till en säckbäraränka, en
usel kopplerska, som idkade pantlånerörelse. Men fast hon blev förmögen
på sitt tvetydiga geschäft, hade hon inte mycken glädje av förvärvet: i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
