- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
686

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaponnieren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i många år, då han en vacker dag hoppade i Vallgraven. Och där slöts
hans usla, lättjefulla dagdrivarliv.

“Tjo, sa Goberg“ var ett i många år bland folket gängse uttryck,
erinrande om det glada originalet.

Ett par andra egendomliga figurer, vilka mycket observerades på
Hagagatorna, voro “Gubben Susing“ och “Styrman Eriksson", gemenligen
kallad “Saken“. Den förstnämnde, en liten mager, oerhört smutsig
gamling, hette Westberg och hade varit smed vid artilleriet. Hans rock,
gammal som gatan, bands ihop av en tågstump, och när han gick, höll
han händerna för öronen, medan munnen utstötte ljud, som närmast
iik-nade en humlas surrande. Han uppehöll sig med bettlande och trots det,
att han var full av ohyra, vilken han knäppte med fingrarna och åt upp,
fanns det alltid en och annan köksdörr och någon givmild hand öppen
för “Gubben Susing“.

“Styrman Eriksson" återigen var Susings raka motsats. Han var en
reslig, rätt så välklädd gestalt, med nobla anletsdrag och en karakteristiskt
böjd näsa. Han hade farit till sjöss i ungdomsåren blivit fnoskig och
vandrade därefter i flera år från stadsdel till stadsdel, uppmärksammad av
hög och låg. Han besökte företrädesvis sjömanshemmen, mottogs som
en gammal bekant och undfägnades med mat och dryck.

Han sade inte mycket, men var han vid gott lynne och vänligt stämd
mot irtterlokutören, kunde han förmå sig att ta fram och visa ett föremål,
vilket han kallade “Saken“. Detta bestod av ett gammalt paraply, vilket
hängde i en bandstump innanför rocken. I detta låg hans livs stora tragedi
förborgad. Paraplyet var nämligen ett minne av hans ungdoms älskade,
vilken blivit honom otrogen och föredragit en annan. Detta hade gått
den stackars mannen så djupt till sinnet, att förståndet omtöcknats, och
sedan drev han i många år som en vrakstump, en förolyckad spillra på
livets hav.

*



Innan vi lämna Kaponnieren skall jag nämna några ord om varma
bad och om Renströmska badanstalten, vilken uppfördes vid Södra
Allégatan för fyrtiofyra år sedan.

Lusten att löga sig eller bada är ett för alla civiliserade folk
utmärkande drag och ju renare ett folk håller sig, ju högre står det i kulturellt
afseende. Hos de gamla grekerna var badet snart sagt en helig handling
och det första en främling bjöds vid ett besök i huset var ett bad.
Romarnas offentliga badhus voro verkliga palats, ytterst luxuöst inredda, och
envar hade tillträde till dessa mot en ytterst ringa penning.

Här i norden sökte de rike adelsmännen någon gång imitera romarnas
badstugor vid sina slottsbyggnader och inredde badstugorna i tre avdel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free