- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
703

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett hemskt Hagaminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på taket över makarnes rum. Inte ens när hon ställdes ansikte mot
ansikte med den mördade föll hon till föga. Indicierna voro emellertid emot
henne: bland annat hade en tjänstflicka i samma hus sett mörderskan i
tvättstugan vara påklädd samma klädespersedlar, som funnits i hemlighuset.

Anna Britta Persson, som var i framskridet havande tillstånd, var en
kall och hård kvinna, vars oberörda lugn både vid obduktionen och inför
fängelsepredikantens försök att väcka det slumrande samvetet, gjorde ett
hemskt intryck. Människomassorna, som avvaktade hennes utförande från
f. d. stadshäktet till cellfängelset, tycktes också vara sinnade att tillämpa
den från Amerika mycket bekanta lynchlagen, men polisen skyddade fången.

Emellertid dröjde det inte länge förr än samvetets röst gjorde sig
gällande. Anna Britta Persson bekände äntligen sitt brott, men inblandade
däruti tre sjömän å en engelsk ångare, vilka skulle förövat själva
mordgärningen. Detta försök att vältra skulden på andra lyckades inte, ty det
upplystes, att ångaren i fråga först efter mordet anlänt till staden.

Under förhöret i poliskammaren fann polismästaren sådana skäl ha
framkommit mot mörderskans man, att även denne inmanades i häkte.

Ransakningen drog långt ut på tiden. En mängd graverande vittnesmål
avlades, genom vilka det konstaterades, att mörderskan innehaft flera
föremål som tillhört den mördade och att avtvättade blodspår funnits på
platsen för mordgärningen. Anna Britta Persson vidhöll emellertid envist
sitt påstående, att de tre engelsmännen utfört själva brottet, men bedyrade
på samma gång att mannen var fullkomligt oskyldig. Slutligen yttrade
sig hos den anklagade tecken till sinnesförvirring, men på goda grunder
antogo myndigheterna att hon spelade komedi, och vederbörande läkare
och sundhetskollegium lutade åt samma åsikt. När domaren bevekande
bad henne att lätta sitt samvete med en öppen bekännelse, förklarade hon
sig oskyldig till gärningen och yttrade högtidligt:

— Med min kropp kan man förfara som man vill, men min själ kan
ingen komma åt!

Rättsproceduren mot Anna Britta Persson drog långt ut på tiden. Två
år efter mordets förövande föll högsta domstolens utslag, vilket fastställde
domen å sex månaders straffarbete för bedrägeri, men i avseende å åtalet
för mordet förordnade samma domstol, att Anna Britta skulle insättas i
allmänt fängelse, för att, förvarad i enskilt rum och avskiljd från umgänge
med andra människor, av vederbörande prästerskap flitigt förmanas till
uppriktig bekännelse av det grova brottet. Göteborgs rådhusrätt hade i
avseende å mordet ställt saken på framtiden. Mannen frikändes.

Omedelbart efter högsta domstolens utslag transporterades Anna Britta
Persson till Stockholm, där hon insattes i fängelset å Norrmalm. Den
förhärdade kvinnan, vars styvsinthet betraktades som en märkvärdig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:49:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/1/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free