Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 721 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetareföreningens ordförande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gemensamma öde, som med
fruktansvärd kraft betecknas av likkistan,
graven och de trenne mullskovlarne.

Arbetareföreninegns gruppstandar

Men dystra betraktelser behöva
ej och få ej vara de enda, som
framkallas av utmärkte hädangångnes
minnen. En fest till deras ära måste
å andra sidan också vara en glädjens
och förhoppningarnas fest. Ty vad
är det som gör att vi ägna
erkännande och beundran åt en
medmänniska? Det är den omständigheten
att hon skiljer sig från det alldagliga,
att hon är ett jämförelsevis tydligt
uttryck för det högre liv, som ligger
på botten hos oss alla och utgör
drivkraften till alla våra bättre
handlingar. Detta liv i kärlek, i sanning,
i skönhet, i personlig uppoffring
hägrar mer eller mindre medvetet
för vårt inre öga, det förefaller i de
bättre stunderna av vårt liv såsom ett fjärran beläget skönt land som en
gång var vårt, ett förlorat fädernesland, till vars blåa himmel, milda vindar
och sköna rosor vi längta tillbaka från den än stormuppfyllda, än kvalmiga
nejd där anden nu vistas. Goda och utmärkta människor och medborgare
hava förmågan — så att säga — att räcka handen åt denna andens
hemlängtan. De högre, de ideella makterna i människans liv bekämpas med
så mycket framgång av de lägre, sinnliga och själviska, att mången frestas
till ett tröstlöst tvivel på deras verksamhet ibland oss, ja på deras tillvaro
över huvud. Starke och kärleksfulle andar visa oss några drag av det
Evigas anlete och därigenom fylla de oss ånyo med förtröstan och hopp.
Allt gott är ett uttryck för det Eviga, en hälsning från det förlorade
fäderneslandet; en god, dygdig och dådkraftig broder är ett sändebud därifrån.
Jag hoppas med visshet att dessa bilder ej missförstås. Låtom oss tänka
efter: Vad är det som driver den vidsträckt verksamme arbetaren och
industriidkaren att offra alla sina krafter åt ett omfattande och ansträngt
arbete, vars frukter, hur man räknar, komma honom själv minst till godo?
Gör han det för att i makligt lugn få njuta sina förvärvade rikedomar?
Nej, det är en inre röst som manar honom att med de krafter, han fått,
sprida flit och välstånd omkring sig. Denna åtrå har helt säkert alltid
varit den innerst avgörande bevekelsegrunden hos alla de arbetets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>