Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 745 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetareföreningens teater

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommit med allvarlig föresats att
sträva till det målet. Vid Tivanders
teater arbetades också med liv och
lust och brinnande intresse och vackra
konstnärliga resultat vunnos ofta.“

Selma av Klercker

Här i Göteborg uppenbarade sig
det Tivanderska gardet först hösten
1873 på Stora teatern och längre
fram på den gamla teatern vid Södra
Hamngatan. Då gladde oss Anna
Rustan första gången med sin
underbara fägring, Alma Helin, Hulda
Lindelöv, Wilhelmina Arenander,
Elisabeth Thulin, Jenny Öhrström,
Hanna Tivander, Hilma Schagerlund
m. fl. Dessa excellerade i de
Offenbachska och Lecocq’ska operetterna,
där förresten även sällskapets
manliga sujetter gjorde sig alldeles
förträffligt. En sådan Cabriolo som
Tivander i Prinsessan av Trebizonde
till exempel får man leta efter. Jag
minnes än i dag den lustiga figuren,
det ypperliga kuplettföredraget och
den smidiga, viga dansen. Tivander
var nämligen också, trots sin
embonpoint, en alldeles utmärkt dansör.
Han gjorde förövrigt bl. a.
Montedafior i Frihetsbröderna, Knut Kolare i Döden fadder, Herr Dardanell i
pjäsen med samma namn samt Pinsonnet i Théblomma. För att nu inte
förbigå Sjövall i Ett resande teatersällskap och Lundström i Andersson,
Pettersson och Lundström. En sådan humoristisk och burlesk Sjövall, en
sådan saftig, genomrolig och skrattretande Lundström har säkerligen icke
uppenbarat sig på någon svensk skådebana sedan Tivanders dagar.

Med den framgång, som följde Tivander, skulle han utan tvivel blivit
en förmögen man, om han icke i samband med sin teaterverksamhet i
Kristiania slagit sig på värdshusrörelse. Han ägde, när han började där,
bortåt 75,000 kronor, intjänade på kort tid i Sverige, men dessa ströko
med och dessutom var han skuldsatt över öronen. Han dugde tydligen
inte till restauratör. Och förövrigt levde han som en storman, for i eget
ekipage efter ståtliga hästar, gav banketter o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>