Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma starka teaterintresse som i Skåne fanns ej förr i rikets andra
stad. Och varför? Därför att ingen tänkt på att amma upp det nedifrån.
Det teaterintresse, som uppbäres av medelklassen och arbetarklassen,
kan utvecklas och folket så småningom vänjas vid god dramatisk konst.
Och är åtrån väckt, kan man hoppas mycket.
— Jag ser det på mina matinéföreställningar, sade direktör Selander.
‘‘Bröllopet på Ulfåsa“ exempelvis kan jag ge som matinéprogram hur ofta
som helst, och alltid för fulla hus. Det bevisar att folkets smak och
instinkt för det goda på teatern ännu ej förkvävts. En god och sund repertoar,
goda skådespel och folkstycken, väl uppsatta och väl framförda, en god
teatersalong och moderata biljettpriser, se där vad jag tänker bygga på.
Nya teatern invigdes den 1 oktober 1909. Invigningsstycket, Strindbergs
Mäster Olof, gavs av sällskapets bästa krafter, medan de övriga spelade
på Storan, vilken samtidigt förhyrts av direktör Selander under samma spelår.
Teaterföretaget hälsades med följande ord välkommet av Handelstidningens
teateranmälare:
“Mitt i den försumpning, som kännetecknar Göteborgs
teaterförhållanden f. n., kommer invigningen av den nya teater, som inrymts i
Arbetareföreningens ståtliga nybyggnad, såsom ett litet ljustecken.
Och vem vet, om icke denna nya scen kan ha den missionen att fylla
att i all anspråkslöshet bana vägen för den efter folkliga principer anlagda
och samtidigt förnämt ledda stora stående skådebana, som vår stad så väl
behöver såsom ett värdigt komplement till sina andra på det andliga
området verkande institutioner.
Arbetareföreningsteatern är inom sin sfär ett betydande steg framåt
från enkla och provisoriska förhållanden. Och i detta framsteg vill man
gärna se ett gott omen för hela vår teaterfråga. Ty det heter ju, att där
det finnes liv, finnes det hopp.
Bara det intryck av trevnad och välbefinnande, som utgår från den
ljusa och rena teatersalongen, där intet onödigt offrats på utstyrselgrannlåt,
torde komma att bli en god medhjälpare, när det gäller att söka få våra
teaterförhållanden på en annan bog. Renhet, ljus och snygghet äro
ovärderliga krafter i uppfostrings- och väckelsearbetet. Det kanske nu klarare
skall framstå, huru illa ställda vi just i detta avseende länge varit på våra
teatrar. Den så föga tilltalande miljön på dessa är visserligen själv ett
uttryck för bristen på en god teateranda, men den har säkert även i sin
ordning påverkat allmänhetens instinkter, bidragit att försimpla och
förgrova dem, att förslöa intresset hos en publik med bättre smak — över
huvud att sänka nivån.
Invigningsprogrammet inleddes med en av direktör Selander framsagd
prolog, författad av herr Martin Lundqvist, varpå ridån drogs till sidan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
