Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabriel Lundgrens minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
student i Skara 1865 och studerade medicin i Uppsala, där han tog
examen 1877. Samma år bosatte han sig i Göteborg som praktiserande
läkare. Han blev därjämte läkare vid åtskilliga härvarande institutioner.
Han fick en vidsträckt praktik, men det bästa monumentet över sin
gärning som läkare reste han i sin anstalt för vanföra. Det
betecknades till och med en gång som ett av de vackraste verk någon man i
vårt samhälle utfört och visst är att ofantligt många olyckliga och
hjälplösa människor genom hans kärleksverk fått en ljusare syn på livet. Han
kunde icke giva dem hälsa fullkomligt tillbaka, men han skänkte dem
arbetet att lysa upp en eljest så mörk väg. Han tände hoppet i den mörka
natt, som hittills synts omöjlig att upplysa, och den belöning, han någon
gång såg i små, hittills slöa barnasjälar, var honom helt visst mera värd
än varje annan.
För denna sin skola var han outtröttligt verksam i det sista, heter det
i en minnesteckning: om någon nu vill komma ihåg honom, så gör han
nog bäst att minnas hans största verk och hans goda personlighets bästa
och varmaste tanke.
Även för arbetshemmet på Waterloo hyste han det största intresse.
“Och minnestecknaren erinrar om, hur doktorn, redan sjuk och lidande, sökte
att intressera honom och
genom honom andra för detta
hem. Han var outtröttlig —
han hade blott en bön och
det var den, att man icke
skulle minnas honom, icke
tala om personen utan blott
om saken.
“Som läkare åtnjöt han
mycket förtroende. Han var
icke blott familjens hjälp i
sjukdomen utan ock en god
vän, deltagande i sorg och
bekymmer. På hans stora
mottagningar hände det nog
mer än en gång, att han var
fattigare på mynt, då
mottagningen slutade, än då den
började.
 |
| Doktor Olof Carlander |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
