Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kalabalik i Vallgraven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polisen gav emellertid inte tappt. Flera konstaplar anlände och flera
båtar anskaffades. Bemannade av polis och frivillige anställdes i ekor och
jullar en hetsjakt efter de båda spefåglarne, men de voro omöjliga att få
tag på. I samma ögonblick raska polisnävar höggo efter simmarne döko
dessa kvicka som ålar och flöto upp ett stycke därifrån, frustande och
spottande. Det såg ut som om vattnet varit deras rätta element. De
klädde så småningom av sig de återstående plaggen, vilka slängdes mot
förföljarne, och medan de väntade på angrepp flöto de trankilt på vattnet.
Vid pass en timme hade den glada leken pågått, då folkskaran med
spänning iakttog att den ene av hjältarne i vattenpantomimen försvunnit.
Uppmärksamgjord härpå av sina beundrande stallbröder på kajen, dök
Rövaren blixtsnabbt till botten, var nere en lång stund, kom upp och dök
så ned igen. Efter flera dykningar syntes han omsider vid vattenytan,
i händerna bärande en till utseendet livlös kropp.
— Där har I honom! utropade han, och slängde stallbrodern som en
vante upp på sköljflotten.
Det var Kalle skjorta, som dukat under, om av övermått av vatten
eller av slag av de åror, som flitigt måttats åt simmarne, vet jag inte.
Kamratens försättande ur stridbart skick bekymrade emellertid den andre
föga. Han fortsatte sina manövrer som om intet hänt, än med dykning,
än med sträcksimning. Ibland uppenbarade han sig nere vid Husarbron,
än uppe vid Grönsakstorget, utan att de legio poliskonstaplarne och deras
beskäftige civile medhjälpare förmådde infånga honom. Och ju längre
det led på dagen, ju tätare packades åskådaremassorna på båda sidor om
Vallgraven. Det var en väldig myllrande massa, ett hav av huvuden som
iakttog det spännande skådespelet därnere.
Till långt fram på kvällen pågick detta frispektakel. Vid nio-tiden,
efter flera timmars arbete i vattnet, tycktes emellertid denna jättefysik vara
uttröttad, ty då företog han med matta simtag en sista tur till Husarbron,
följd av en hel flottilj av båtar, och här förkunnade han högt och tydligt:
— Låt bli mig nu, så går jag i land!
“Rövaren“ höll ord. Nere vid sandhögarne gick han i land och
anträdde, stolt som en triumfator och naken som en av segrarne i de olympiska
spelen i fordomtima, vandringen till polisvaktkontoret i Haga. Han gick
mellan dubbla rader av poliskonstaplar, alla fönster voro upptagna av
nyfikna åskådare och hurraropen dånade från det unga Göteborgs kraftiga
strupar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
