Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Allén och Kungsparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som varit med om anläggningen av Trädgårdsföreningen, Underåsparken
o. s. v. Och vid sidan av honom må en C. F. Liepe, en S. V.
Lund-Leiberg, en A. Wallin nämnas. Och tack vare desse män fick
Kungsparken det utseende, den ännu i dag i det väsentligaste bibehållit.
Vid tidpunkten för alléns anläggning. fick ingen bygga på det stora
området mellan Hagaheden och Vallgraven. Men stadens borgerskap fick
gärna hyra vissa områden på tio år eller så för anläggandet av
trädgårdar, som skulle inhägnas med staket eller häckar. Och den som hade
lust fick gärna bebygga dessa med lusthus. Det var den tidens
koloni-trädgårdssystem.
Efter hand släppte man efter på denna bestämmelse och så uppkommo
söder om allén, på nuvarande Parkgatans grund, dessa idylliska
trädgårdar och villor, vilka ännu på 1870- och i början av 1880-talet gåvo alléns
ena sida en säregen egnahemsprägel.
Vid de nya regleringarna utvidgades Kungsparken på August Kobbs
m. fl:s initiativ och begränsas nu, som vi veta, av Parkgatan i söder, där
de ståtliga stenkolosserna höja sig över alléns och parkens trädmassor i
stället för de forna, lantligt enkla villorna.
Naturligtvis gladde sig alla göteborgare åt det härliga förvärv, som
natur och konst i förening gjort till ett paradis. Men sorgligt nog råkade
parken inom kort i vanrykte. Knektarna från den närbelägna
artillerikasernen lade beslag på parken för sin räkning och utvecklade tillsammans
med andra en terrorism, vilken därifrån förjagade alla hyggliga element.
Ja, i skymningen var det snart sagt livsfarligt att passera stället.
Men: andra tider, andra seder. På 1890-talet blev Kungsparken åter
ett fridsamt område, tillgängligt för alla, hög och låg. Och sedan det
kuriösa förslaget kom fram för några år sedan att draga en järnväg genom
allén och parken, har inga vandaliseringsplaner mot densamma varit uppe.
Inte lära de komma i framtiden heller, ty det friluftsälskande Göteborg
älskar sina planteringar mera än någonsin.
En promenad utmed Vallgraven mitt emot Fisktorget och Rosenlund
ger tillfällen till intressanta studier, isynnerhet då fisktillförseln är stor.
Välj exempelvis en sommarlördag under givande fiskesäsong. Staden
är tidigt på benen, men skärgårdsbon ännu tidigare, ty redan i ottestunden
ligger fiskeflottan samlad utanför Vallgravens mynning, väntande på
broarnas öppnande. Där ligga jakter, kuttrar, kvassar och vessingar om
vartannat i broderlig sämja och alla bära de bud från havet därute, vilket
givmilt delar med sig av sina rika håvor. Några ha kommit in redan på
fredagskvällen, andra på natten, resten på morgonen.
Eller välj en vinterdag, då sillen går till. Livliga bilder möta ögat.
Frusen vallgrav, fylld av sönderbruten is, skaror av sjöfågel, som seglat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
