Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden inom Vallgraven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en plats något högre upp och vid sina besök i Alingsås 1618 på
föråret hade han gjort sig noga underrättad om terrängförhållandena
vid Göta älvs mynning och å platsen för den tilltänkta staden. Den
6 mars påföljande år, 1619, tågade han efter sin bekanta
hallands- och västgötaresa under pomp och ståt in på Gamla Älvsborg och i
samma månad undfick den blivande staden sina interimsprivilegier.
I juli samma år anvisade han stadens plats på hemmanen Eklanda
och Gullbergs utägor öster om Otterhällebergen, och följande
september företog han en ny resa hit för att slutgiltigt bestämma läget.
Utan tvivel var han den förste, som under färderna här nere insåg
betydelsen av de båda berg, som i väster på hemmanet Eklanda
ägor stänga utsikten österifrån mot floden, men på samma gång bilda
mäktiga naturliga fästningsverk. Legenden förmäler också, att det
ena av dessa berg, Stora Otterhällan, spelade en roll i planläggningen
av den nya staden, i det grundläggaren, efter en helt säkert
mödosam färd upp för bergets skogklädda sidor, från den högsta
bergspetsen utpekade stadens läge. Enligt en anteckning satt kungen
därvid till häst, hållen vid betslet av Göransson Ulfsparre till Öjared,
under det hans kunglige herre mot sadelknappen uppritade
stadsplanen.
Huruvida det verkligen var berget ovanför nuvarande Skeppsbron,
vilket fick den höga äran av konungens besök, eller det var
Kvarnberget, vilket den tiden även benämndes Utrella eller Otterhällan,
vill jag låta vara osagt. Visst är emellertid att de båda bergen skulle
ingå som viktiga led i befästningsplanen. På de äldsta kartorna
finner man huru vallarnes ring här löper samman eller knyter sig
som låset i en gördel, och att fästningsbyggarna låta Otterhällorna
bilda utgångspunkten för stadens befästningssystem.
Så bestämdes platsen dels på de kronan tillhörige Gullbergs ängar:
nu den egentliga staden, dels på Eklanda hemmans mark: förstäderna
Masthugget och Hagorna. Det var en dyster, ödslig och ohälsosam
trakt, bestående av vass- och sumpmarker, sparsamt bevuxna med
träd och till större delen bildade av ruttnande växtämnen.
Ohyggliga dimmor lägrade sig över älvdalen; de enda idyllerna voro
ekdungarna på Otterhällebergen. Det heter också att staden i
begynnelsen var en riktig farsotshärd. Ja, det gick så långt att konungen
redan fyra år efter grundläggningen ansåg sig böra förbjuda borgarne
att begiva sig till de inre delarne av riket, för att icke dit medföra
smitta. Man torde den tiden kunna, heter det, likna Göteborg vid
ett stort sjukhus, där dödligheten, enligt Tyska kyrkans böcker, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
