Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carolus rex och tullstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vintertiden hände det, åtminstone i 1800-talets förra del, att dylika
stackare hittades ihjälfrusna därinne.
Naturligtvis skall denna bastion bevaras som minnesmärke. Ty
Göteborg har ytterst få sådana av äldre historisk art, vilket helt enkelt
beror därpå att våra fäder i det senast förflutna århundradet visat en
sorglig likgiltighet för bevarandet av byggnadsverk och föremål, som
äro ägnade att belysa stadens historia från de gångna tiderna.
Brist på pietet för stadens minnen och för dess individuella
karaktär, den karaktär, den själv skapat åt sig under tidernas lopp, är
ett ofta påpekat lynnesdrag. “Man har förstört åtskilligt, som bort
stå kvar, och som det ej var någon giltig anledning att slopa."
Denna brist på pietetskänsla har ofta gått igen i Göteborg. Den
var med och slopade vår gamla Kungsport, ett härligt byggnadsverk,
den har rivit gamla säregna hus, den förstörde de åldriga
skulpturverken på de forna broarna över Stora Hamnkanalen genom att kasta
dem hit och dit i skräpvrårna, den fyllde våra kanaler och ville en
gång draga järnvägen genom stadens allé, utan att inse att ånghästens
giftiga andedräkt skulle ohjälpligt förstört stadens gröna lungor. Den
vill bygga hus i våra parker. Och så snart det börjar lukta från vår
gamla Vallgrav, pratar man om att fylla den, i stället för att ställa om
nödig vattencirkulation.
Turen kom också till Carolus Rex. 1 1900-talets första årtionde
bragtes den gamla bastionens rasering första gången i nyare tid på
tal, men stadens fäder räddade med knapp majoritet minnesmärkets
förstöring den gången. Så kom frågan upp igen året 1915, men
grosshandlaren Olof E. Melin framlade i stadsfullmäktige ett förslag
som gick ut på att säkerställa, ordna och för framtiden bevara bastionen.
Förslaget krävde att av Lindbergska fonden erhålla medel till inlösen
av platån ovanför samt de närmaste bergpartierna, vilka naturligtvis
för länge sedan borde ha varit i stadens ägo, och de av arkitekten
Gustaf Elliot utförda ritningarna, som beledsagade projektet, avse
planering och plantering på höjden ovanför muren samt en väg från
Kungsgatan, väster om Luntantu, direkt till murkrönet.
Stadsfullmäktige beslöto att bevara minnesmärket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
