Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsfaror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter freden i Roeskilde utnämndes Stake 1658 till guvernör över
Bohuslän, den förste svenske, och kort därefter blev han riksråd.
Under detta år måste han ånyo stångas med fienden, vilken brutit
freden och inbrutit i Bohuslän. Först efter fredsslutet i Köpenhamn
1660 kunde han åter få ro.
Stake utvecklade såsom hövding över Bohuslän en synnerligen
livlig verksamhet, vilken med några få månaders avbrott fortgick ända
till i maj 1677. Särskilt tillhör honom förtjänsten av skatteväsendets
ordnande i Bohuslän. Även för domstolsväsendets, försvarsväsendets
och näringslivets utveckling verkade han nitiskt. Ordnandet av de
kyrkliga förhållandena låg honom också varmt om hjärtat.
Året före sin död skulle han emellertid ännu en gång utmärka
sig som krigare. I september 1676 började Gyldenlöve belägra Bohus,
där Stake, då 78-årig, förde befälet. Han försvarade sig tappert,
och då Gyldenlöve uppmanade honom till dagtingan, gav han ett
skriftligt och rimmat avslag, “så kvickt, säger en levnadstecknare,
att det borde, men så plumpt, att det icke kan anföras14. Gubben
var så ivrig, att då han ej förmådde själv stiga till häst, lät han lyfta
sig i sadeln, för att få deltaga i ett utfall mot fienden.
Bohusläns förste svenske hövding gjorde mycket för att försvenska
provinsen och förde från Bohus ett klokt och förståndigt regemente.
Som ett bevis på hans sätt att taga folk berättas följande anekdot.
En gammal präst var så mycket emot införlivningen att han höll på
att få slag, när han skulle året 1658 avlägga trohetseden till svenske
kungen. Stake tog hand om den bedrövade gubben. Han bjöd
honom till sig på Bohus, mötte honom själv i porten och bad honom
giva sig tillfreds, “emedan", sade han, “när vi svenske krigsbussar
dricka gott öl, bliva vi på slutet likaså kärliga som de norske eller
danske, varpå jag vill visa prov till middagen, då I ska’ få äta, dricka
och slåss med de svenske, på det I må känna dem bättre och icke
sörja mer“.
Stake var gift två gånger. Om hans första fru, Magdalena Sparre,
berättas en sägen. Då fru Malin en sommarafton satt i sin sal på
Hönsäter, öppnades dörren och in trädde en älvjungfru, ljuslätt och
fager, vilken anhöll att få låna husfruns bröllopsklädning till sitt
eget bröllop, som skulle stå följande dagen. Fru Malin hade icke
hjärta att avslå den obekantas begäran, utan gick efter sin klädning
och lämnade den åt flickan, som lovade att snart lämna den
tillbaka. Tredje dagen därefter fanns klädningen åter i salen; men
ingen hade sett vem som burit dit den. Men med förvåning såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
