Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några landshövdingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock måste avskedet sägas och det är från Er sida sagt på ett sätt, som rört
mig djupt och som, om möjligt, skulle rört min hustrus hjärta än djupare, om hon
hört det. Mitt avsked och hennes avsked skulle jag nu uttala. Icke längesedan har
jag till stadens representanter sagt allt, vad jag hade att säga. Det återstår mig
endast hjärtats tack. Men i ett hjärtas tack kan rymmas mycket och jag lägger däri
allt, vad en menniska kan känna, då hon talar till en annan människa.
Jag måste nu lämna detta samhälle, där jag levat lyckligt i ett och tjugo år,
levat med Eder, glatt mig med Eder och sörjt med Eder. Jag måste nu lämna Er.
Men jag behöver icke säga Er, icke någon av Er, att fast jag nu säger farväl till
Göteborg, så säger jag icke farväl till rtiina minnen härifrån, icke farväl till Göteborg,
varken det närvarande eller det kommande.
Om jag i min nya plats — den jag icke sökt — skulle kunna, jag vill icke säga
gynna Göteborg, ty det vet jag, att I ej viljen se samhället gynnat på andras
bekostnad, men, så vitt det ligger inom området för konungens rådgivare, gagna detta
samhälle, så veten I, att intet skall vara mig kärare.
Jag kunde ju här med exemplet från det stora kulturlandet i väster, som hos Er
är väl känt, hålla ett politiskt tal, men omgiven av vänner som i denna stund,
försvinner för mig politiken och jag blir egoist. Jag tänker på allt det goda jag
kommit i åtnjutande av. Låt mig då taga med mig till de okända öden, som jag går
till mötes, icke blott önskningar utan välönskningar färdiga att kläda i handling,
grundade ej på vad jag gjort utan på vad Ni möjligen känt komma från hjärtat.
Då jag nu för sista gången har ordet i denna sal, där jag så mången gång talat
på Edra vägnar, låt mig då få sluta med en välönskning för Göteborg.
Må denna stad varda vad den store Gustaf Adolf uttalade: en fyrbåk att lysa
dem, som komma västerifrån och dem, som fara västerut, men ock en fyrbåk, som
låter vetenskapen, konsten och forskningen sprida sitt ljus vida omkring, må den
varda ett hem för tro och heder i familjelivet, varpå samhället bygges, för tro och
heder ock i handeln, men må den framför allt bäras av den “public spirit", som
funnits förut; och om också det synes svårt att finna ersättning för de gamle, som
gå bort, må dock bland yngre lagern de finnas, som föra deras stads runor med
den äran.
Ett innerligt, ett rört, ett hjärtligt tack från mig och min familj för all lycka,
glädje och trevnad vi här njutit!“
Denna vältaliga skål gjorde ett djupt intryck på församlingen.
Göta Par Bricolls sångkör uppvaktade strax efter middagens slut
hans excellens. Styrande mästaren i Par Bricoll doktor F. Åkerblom
riktade å ordenssällskapets vägnar några avskedsord till hans excellens,
vilka denne besvarade med ett hjärtligt tack för de tillbrakta
stunderna i det glada sällskapet.
Sedan kaffe druckits och bålar framsatts, föreslog d:r Charles
Dickson skålen för rätt och slätt mannen greve Albert Ehrensvärd.
Han uttalade därvid den förhoppningen att denne som utrikesminister
skulle med stadig hand hålla vågskålen jämnt.
Sedan d:r J. J. Biörklund talat för grevinnan Ehrensvärd,
föreslog hr P. Furstenberg i ordalag, som livligt anslogo åhörarne, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
