Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keillers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbindelser huset knutit med framstående göteborgsköpmän.
Liksom så många andra engelsmän både före och efter honom drogs
han till detta land, där många obrutna fält funnos för män med
nya idéer, energi och företagsamhet, och 1825 styrde han kosan till
Göteborg. Syftet med resan var tydligen i första rummet merkantilt,
avsåg att stärka förbindelserna och att studera förhållandena. Bland
landsmännen här träffade han en man av samma skrot och korn,
den tjugo år äldre William Gibson, vilken tidigare grundlagt en
handelsfirma i Göteborg och för övrigt var livligt intresserad av
industriella företag.
Dessa två slogo sig nu ihop för bedrivande av industriell
verksamhet. Gibson hade arrenderat egendomen Vädersågen i Majorna,
och på denna anlade kompanjonerna ett segelduksväveri, vilket
bedrevs i samband med repslageri. Ungefär samtidigt satte de i gång
ett annat företag i gamla Slusskvarnen vid nuvarande Göta källare,
där de först av alla i Sverige bedrevo maskinspinning av hampa
och lin.
Dessa företag inneburo rika framtidslöften, men den skarpsynte
Keiller insåg mer än väl att dessa industrier icke med för handen
varande drivkrafter kunde nämnvärt utvecklas. Forsarna i Fattighusån
voro rätt beskedliga och i Majorna var drivkraften ännu mera
primitiv.
Han fick emellertid snart nog ett nytt uppslag. Vid sina utflykter
i Göteborgs omgivningar fick han ögonen på vattenfallen vid
Jon-sered, och han var inte sen att hos Gibson inskärpa betydelsen av
forsarna för ett industriellt verk. Tänkt och gjort. De inköpte
Jonsereds egendom och under Keillers insiktsfulla ledning anlades
däruppe ett mekaniskt segelduksväveri, ett gjuteri och en verkstad
samt ett spinneri. Detta skedde 1832.
Företaget var löftesrikt, men tydligen inte nog för den
mång-frestande Keiller, som bar på ännu mera vittutsvävande planer.
Ång-båtsindustrien hade som sagt slagit igenom i Sverige, den första
ångbåten hade gått från Göteborg den nyöppnade kanalvägen till
Stockholm, och i slutet av 1830-talet hade älven ovanför Gamla
varvet till Göteborgs blivande skeppsbro uppmuddrats och bildade
nu en segelled med större djup. Han hade själv varit med i det
stolta ögonblick, då den första tremastaren, som bar namnet Hilda
efter kommerserådinnan Wijk, förankrade vid Göteborgs skeppsbro,
förande en last av siden, porsliner och ostindiska artiklar till ett värde
av en och en halv miljon riksdaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
