Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belysningsmedlen genom tiderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gamla Oasverket
(på platsen för nuv. Elektriska centralstationen)
skålar av lera, sedermera av järn, hällde rovolja eller tran i, vidare
en veke av garn — och så var lampan färdig. I våra museer kan
man finna prov på lampor från ganska uråldriga tider, utmärkta av
mycken konstfärdighet, och fast man i nyare tid förändrat och
förbättrat konstruktionen, söker man i avseende på formen avbilda de
gamla mönstren.
Man har sådana lampor från den svenska medeltiden, såväl med
pip för veken som spillskål under tranbehållaren.
Ett betydligt framsteg gjordes när man kunde göra ljus av talg,
sedermera av vax. Konsten kom utifrån, från södern, där man redan
för femton å sexton århundraden sedan började begagna vaxljus.
Talg- och vaxljuset blev en stark medtävlare till oljelampan, men
ljusstöpningskonsten bibehöll sig tämligen oförändrad till frampå
1800-talet och stod hela den föregående tiden på en ganska primitiv
ståndpunkt. Att talgljuset så länge bibehöll herraväldet berodde
naturligtvis på svårigheten att konstruera en verkligt praktisk lampa,
som inte osade eller krävde för mycken påpasslighet.
Därför användes talgljusen långt fram på 1800-talet, icke allenast
hos bönderna på landet utan också av de lägre klasserna i städerna.
Vid festliga tillfällen användes emellertid vaxljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
