Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belysningsmedlen genom tiderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland andra framstående ljusstöpare under det nämnda
århundradet må nämnas N. Calenius, som hade sitt stöperi i hörnet av
Kyrko-och Östra Hamngatorna och vilket sedan övertogs av Sara Lundgren,
fröknarna Maria och Laura Wunsch, som hade sitt ljusstöperi i hörnet
av Torggatan, nära S:t Eriks torg, slaktaren F. Carlsson, vilken stöpte
ljus på Leontinedal vid Hagaheden, nuvarande Vasastaden, samt
handlandena Larsson & Öberg vid Kungsgatan nära Larmgatan samt
J. Jansson och A. E. Olsson.
Samtidigt med talgljustillverkningen förekom ljusstöpning av vax,
vilken omtalas först i fjortonde århundradet. Vaxljusen voro länge
oerhört dyra och voro endast förbehållna de rike. Salongernas
ljuskronor prunkade alltid med dessa ljus, vilka, när de tändes vid
festliga tillfällen, spredo större glans än talgdankarna.
Så regerade talgljuset som den förnämste ljusspridaren under
århundraden. Och naturligtvis överglänste det lysstickan, vilken
emellertid då och då kom till heders i de fattigaste bygderna, där både
talg och pengar ibland voro lika sällsynta. Ännu på 1840- och
50-talen fanns det stugor i våra nejder, där pertstaken med lysestickan
eller “ljuskäringen“, som den också kallades, kom till användning.
Naturligtvis var oljelampan en svår konkurrent till talgljuset, men
det var ju besvärligt att sköta de ytterst primitiva lamporna. Den
tjocka runda veken, som drog oljan ut till pipen, brann med ett
rödaktigt sken, osade förfärligt och gav dåligt ljus.
Det blev emellertid bättre sedan den flata, bandformiga veken år
1782 uppfunnits. Äran härav tillskrives baron Claes Alströmer, som
flera år var bosatt här i Göteborg som bolagsman i den stora
Sahlgrenska firman, och vid sidan av honom nämnes fransmannen Leger.
Lampglaset hade dessförinnan, år 1756, uppfunnits av en parisisk
apotekare.
Detta efter en uppgift. Enligt en annan tillskrives en skomakare
uppfinningen av lampglaset, vilken som så många andra skedde
genom en slump. Mannen hade råkat slå bottnen ur en butelj, denna
satte han mekaniskt genom en märkvärdig ingivelse över en ljuslåga,
vilken därigenom brann klarare. Och så var lampglaset upptäckt.
Denna uppfinning fick emellertid ännu större betydelse sedan
schweizaren Aimé Argand år 1789 uppfunnit den lampa, vars
konstruktion än i dag är allmänt gängse.
Dessa lampor, de Argandska eller reverberlyktorna, som de ock
kallades, blevo inom kort mycket populära och användes för
belysningen både inom och utom hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
