Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fisktorg och fiskhandel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vägas, undantagandes helleflundror, som mest säljas efter vikt,
när fiskarna äro så stora
Sillaffärerna sysselsatte flertalet av Göteborgs köpmän, i synnerhet
på 1700-talet, då den längsta och mest givande sillperioden pågick.
Den hade börjat på allvar 1747 och fortfor i sextio år. Hela havet
stod tjockt av sill och den gick in i fjordar och älvar så långt, att
man året 1750 kunde fånga sill utanför Tingstadsvassarna.
Staten understödde, som bekant, på allt sätt detta fiske och det
stadgades år 1752 bland annat, att de, som ville nedsätta sig på
kronans ägor i skärgården för att idka saltsjöfiske, skulle utan
avgift äga frihet därtill och erhålla byggnadsvirke kostnadsfritt. Fyra
år senare beviljades premier för varje tunna saltad sill, ävensom för
rökning av sill.
Göteborgsköpmännen hade också all anledning att underlätta fisket
och gjorde det på så sätt, att de hjälpte fiskarena till bättre
fiskeredskap. I första årtiondet av sistnämnda period hade de rätt
primitiva nät, men 1757 började man för första gången bruka sillvadar,
och med dem kunde större massor fångas.
Man fattar lätt betydelsen för Göteborg av detta fiske, när man
erfar, att året 1790 exporterades härifrån 195,482 tunnor sill och året
1793 ej mindre än 190,079 tunnor. 1795 års hela sillfångst anslås
exempelvis till cirka 1,707,000 tunnor, varav exporterades 370,000
tunnor saltad sill. Året därpå minskades exporten av salt sill till 185,427
tunnor, men nu hade man lärt att röka den — köpman Bagge i
Majorna hade ju etablerat rökeri — och av rökad sill utfördes året
1796 ej mindre än 5,688 tunnor till Ost- och Västindien.
När sillen gick riktigt bra till kunde man här i staden på ett år
sälja icke mindre än 600,000 tunnor salt sill, men priset stod
givetvis lågt: två å tre riksdaler tunnan.
Vad storsjöfisket beträffar bedrevs detta närmare Skagen med
fiskeskutor av den bohuslänska hävdvunna typen, vilken under de
senast förflutna seklen inte undergått någon vidare förändring. Det
var förnämligast sej och långa som då fångades för beredning på
fisklägena till kabeljo och spillångor, med Göteborg som huvudsaklig
avsättningsort.
Tysken Arndt berättar i sin reseskildring från Sverige i början av
1800-talet, att råck- och helleflundrefiske bedrevs norr om Marstrand
med båtar som kallades råckbackar samt att till fiske efter mindre
fisk, torsk och makrill begagnades mindre båtar, vilka endast under
sommartiden vågade sig ut till Skagen. Vad makrillen beträffar fångades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
