Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Militärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mönster, med ställningssteg och honnör, alldeles som på
exercisfältet.
Begav sig så en dag att den ännu i sena ålderdomen lika kolossale
veteranen hade gått ut på en bräcklig brygga vid den närbelägna sjön.
Bryggan brast och översten plumsade i.
Flere av hans torpare voro i närheten. Seende husbondens fara
rusade alla ned till stranden, men ställde sig där i första häpenheten
i lång rad och gjorde honnör och utropade nu med fullt skäl: “Gud
bevare översten". “Intet krus här“, röt Heijl. Efter denna
händelse kommer det i flere orter bekanta ordspråket: “Intet krus här,
sa’ Heijl föll i sjön“.
Peter Carl Heijl dog 1861 nära 80 år gammal. Hans son Carl
Robert blev kapten och telegrafdirektör och en av dennes söner,
avdelningschefen i Brand- och Livförsäkrings-Aktiebolaget Svea, Axel
Heijl, är numera den ende kvarlevande av släkten i Göteborg.
*
Samtliga regementschefer såväl före som efter de båda nämnda
voro framstående militärer. Att ingående orda om dem alla skulle
emellertid taga alltför hårt på utrymmet. Några överstar i 1800-talets
senare del må dock avbildas och omtalas.
Den tredje i ordningen efter Heijl var Charles Nicolas Berg, vilken
beklädde posten som regementschef i tio år från 1860. Han .var
stadsfullmäktig åren 1863—1868 och tillhörde alltså denna kårs första
uppsättning.
Samma representantskap tilldelades under tre år Bergs efterträdare
Frans Reinhold Carlsohn, vilken stod i spetsen för Götarna från
1870 till 1884. Överste Carlsohn var en av de skickligaste och mest
nitiska expeditionskarlar regementet någonsin haft. Såsom exempel
på den noggrannhet, med vilken han ingick i alla detaljer, må
anföras, säger hans minnestecknare i Vetenskaps- och
Vitterhetssamhället, “att han själv förde sparbanksböckerna för alla de 1475
nummer, av vilka hans regemente bestod, uppgjorde varje månad deras
konto och tillhöll dem sparsamhet och ordning. Vid arbetsbordet
hade överste Carlsohn sin största glädje, och med sitt intresse för
även det minsta inom hans förvaltningsområde kunde han förskaffa
sig rikligt av den glädjen. Den som om vinternätterna på 1870-talet
hade sin väg över Gustaf Adolfs torg kunde också vanligen se hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:43:22 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0246.html
