Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Militärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likvisst enskilda skickliga regementsblåsare biträdde vid åtskilliga
konserter. Det var först med den i Göteborgs musikhistoria så
berömde böhmaren Josef Czapeks inträde 1847 som direktör vid Göta
Art.-reg:s musikkår denna rycktes upp och under hans trettioåriga
ledning bibringades ett mycket högt anseende.
Czapek, till vilken jag återkommer längre fram, var en eldig och
rivande karl. Han ryckte upp talangerna och lärde rekryterna att
sjunga i manskör. Med hans försök att tala svenska var det si och
så och rotvälskan inbjöd naturligtvis till drift med läraren. Men
det gick inte alls.
— Det var, sade han en gång på gamla dar, en och annan
pojke, som tyckte, att min svenska lät lite konstig, och som inte
kunde hålla sig allvarsam när jag talade. Men då blev det smörj,
och se’n höllo de sig för skratt. Jag mins särskilt i skolan en för
resten duktig och präktig pojke. En gång när jag talade, skrattade
han mig mitt upp i ansiktet.
— Låt bli att skratta! sa’ jag. Men det var omöjligt, han skrattade
ändå. Då fick han smörj och se’n blev han bra.
Inte många år därefter kom denne örfilade pojke som officer in
på regementet och blev en av C:s bästa kamrater. Han blev sedan
överstelöjtnant och flyttade till Stockholm.
Året 1878 efterträddes Czapek av Axel Frithiof Bergendahl, vilken
bland dåvarande divisions- och stabstrumpetare var mest meriterad
för musikföreståndarebefattningen. Bergendahl, vars resliga gestalt
var känd av hela staden, tillhörde en gammal, mycket musikalisk
göteborgssläkt och gjorde på sin tid högst betydande insatser i
stadens musikliv. Han dog 1909.
Efter Bergendahl leddes musikkåren en tid av stabstrumpetaren
Oscar Lemming, vilken redan 1867 vid tio års ålder kommit in vid
regementets musikkår och vid tolv års ålder tjänstgjorde som
signaltrumpetare på Nya Älvsborg. Han var alltså med då örlogsflaggan
för alltid ströks på denna fästning året 1869.
Lemming var en av de skickligaste blåsare vi någonsin haft, en
ansedd musiker, vilken var varmt hängiven sitt regemente och sin
kår och högt uppskattad av förmän och kamrater. Han var
sånglärare vid folkskolorna, ledare för scouternas musikkår och mycket
verksam inom ordens- och idrottslivet.
Oscar Lemming dog 1920. Hans musik- och idrottsintressen ha tagits
i arv av sonen, kamrern vid Göteborgssystemet Erik Lemming, vilken
räknas som en av den svenska idrottsrörelsens allra främsta märkesmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
