Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magasinsgatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte kunde göra någon bagare av pojken, varken hos sig själv eller hos
en annan mästare i Majorna, ställde honom nu bakom disken. Men
för handeln hade han ännu mindre lust. Tills han blev tjugo år
stod han emellertid och vägde mjöl och kaffe.
Till sist blev det en sjukdom, alstrad av det tvång och missnöje,
han känt över ett yrke, vilket ej stämde med hans böjelse, som
gjorde slut på tvånget.
Det som först öppnade Molins ögon för hans rätta framtidsbana
var ett försök att för ett galvanoplastiskt experiment modellera en
figur, vilken skulle utgöra föremålet för experimentet. Han kom då
underfund med att plastiken var den gren av konsten, som bäst
överensstämde med hans begåvning.
Året 1843 lämnade Molin sin födelsestad och begav sig ut i världen.
Först kom han till Köpenhamn, Thorvaldsens stad. Där fick han,
efter några faderliga råd av denne bildhuggarekonstens heros, plats
hos en medaljgravör, stannade ett år, under vilket han flitigt besökte
akademien, och kom så till Paris och Rom, där han studerade
antikens mästerverk.
Redan 1847 kunde Molin sända hem ett litet konstverk, Amor,
vilket köptes av konung Carl den femtonde och exponerades vid
1848 års akademiska exposition, vid vilken publiken första gången
gjorde Molins bekantskap.
Nu var den unge bildhuggarens framtidsbana öppnad. Från
Göteborg hade han gott stöd. Här hade han vunnit
uppmärksamhet genom en porträttbyst av Alexander Keiller, och det må till
beröm för födelsestaden sägas, att flera av hans tidigare arbeten även
fingo stanna här. Så ägdes två Amoriner av grossh. Ed. Magnus
och M. Jacobson, den berömde Neapolitanske fiskaren av grossh.
James Dickson samt Carl den femtondes och Drottning Lovisas
byster av doktor Charles Dickson.
Året 1853 hemkallades Molin och fästes som lärare vid
Konstakademien. Och nu gick det raskt uppåt. Två år efter hemkomsten
blev. han ordinarie professor, hugnades med Vasaorden och titeln
kunglig hovstatybildhuggare.
Molin hade efter sin ankomst till Stockholm utfört sin bekanta
Liggande bacchant samt trenne genier och en Tessinbyst för
Stockholms slott, då han samlade sig till sitt mest berömda verk,
Bälte-spännarna, vilket vid expositioner utomlands väckte allmän beundran.
Av detta fick nationalmuseum ett exemplar och Göteborg ett.
“Det som gjort Bältespännarnas berömmelse, det som dominerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>