Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alströmers och Wijks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sent bildade
Olof Wijk familj.
Han var fyrtiosex
år gammal, då han
hemförde sin brud,
den sköna, både å
huvudets och
hjärtats vägnar rikt
utrustade Hilda
Vir-gina Prytz, av den
göteborgska
köp-manssläkten. Ingen var mera
ägnad att sprida ljus
över hans liv och
glans över hans
salonger. Hon var
en intelligent och
fint bildad dam,
med smak och
sin skönhet,
älskvärdhet och intresse för konsten och litteraturen kom hon i
vänskapliga förbindelser med flera av den tidens stormän på olika
områden. Flera av dessa gästade också det Wijkska hemmet i Göteborg.
I Stockholms salonger lyste hon som en stjärna, hela den tidens
fina värld ägnade henne sin hyllning, och då hon uppenbarade
sig på promenaderna vid sin makes sida — till häst, något den tiden
ganska ovanligt — väckte det ståtliga paret den livligaste uppmärksamhet.
Sveriges störste skald, den snillrike dyrkaren av allt skönt och
ädelt, Esaias Tegnér, strängade sin lyra till hennes ära:
Det gives två slags skönhet, sköna Hilda!
En yttre, den kan konsten efterbilda,
En annan inre, hjärtat mera kär,
Den är av Gud; hans bästa dikt hon är,
En dikt, av änglar som av mänskor läsen,
Och återskenet är hon av hans väsen.
Lycksalig du, som bägge två förent,
Vad formen äger skönt, vad själen rent,
Beundrad, kär för landet som för staden,
En lilja, men med himmelsk dagg på bladen,
Hur himlens dotter på sin fader brås!
Ja, du är lycklig du — men stackars oss!
Wijkska huset
(vid Lilla Torget)
säkert omdöme, och därigenom, liksom genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
