Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alströmers och Wijks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kreerade honom till hedersdoktor våren 1900, därmed dock utan
tvivel även hedrande den kunskapsrikedom och den duglighet, han
ådagalagt såsom politisk person".
Så älskad och ärad Olof Wijk var, möttes givetvis budskapet om
hans plötsliga bortgång med djup sorg och förstämning. Han hade
som vanligt under somrarna gästat konung Oscar på Drott och
konungen hade i sin ordning gästat sin gamle vän, då denne hastigt
insjuknade i lunginflammation. Efter ett par dagar hade döden
fullgjort sitt verk och natten till den 17 september 1901 hade en av
Göteborgs ädlaste och mest bemärkte söner upphört att leva.
I nära sjutton år därefter levde och verkade hans maka, den ädla
och varmhjärtade Caroline Wijk, vilken, som bekant, var dotter av
köpmansfursten James J:son Dickson på Överås. Hon utövade
vär-dinneskapet i det Wijkska hemmet på ett överlägset sätt och för många
framstod hon som begreppet av allt verkligt förnämt och ståtligt.
Hennes nobla personlighet gjorde sig icke minst gällande i Stockholm
vid de ofta återkommande Wijkska festerna och mottagningarna, där
grupper av riksdagsmän i tur och ordning samlades. Hennes
intelligens och intresse för riksdagsfrågor och personligheter gjorde sig
gällande i konversationen, och den enklaste riksdagsbonde prisade
högt den älskvärda värdinnans utmärkta förstånd. De, som voro
med den tiden, tala om de Wijkska mottagningarna som något
oupp-hinneligt. Hennes sociala och kulturella intressen voro högst
betydande och hon utövade i tysthet den mest storartade välgörenhet.
Vad hon betytt för samhället framhöll stadsfullmäktiges ordförande,
grosshandlare Axel Carlander, då hon den 27 februari 1918 vid
sjuttioett års ålder gick hädan. “För allmänna medvetandet stod hon,
yttrade herr C., som en av de främste bärarne av de vackra traditionerna
från äldre tiders Göteborg, som typen för det bästa och finaste från
denna tid. Hennes varma hjärta och stora frikostighet mot nödlidande
och hjälpsökande äro väl kända.
“Den vackra medborgaranda och nobla offervillighet för samhälleliga
ändamål, som voro utmärkande för hennes tidigare avlidne make,
stadsfullmäktiges uppburne forne ordförande, herr Olof Wijk, upptog
hon och fullföljde på ett storslaget sätt. Hon gav icke blott gärna
och frikostigt. Det var för henne er, glädje att medverka i varje gott
verk. Jag kan icke glömma hennes ord till mig vid ett tillfälle, då
jag uppsökt henne i en samhällsangelägenhet: “Jag är så tacksam,
att jag får vara med och hjälpa till med detta“.
“Om hennes varma intresse och kärlek till fädernestaden vittna de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
