Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Niklas Sahlgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffade sin landsman Jonas Alström, vilken en längre tid vistats där.
I honom fann den entusiastiske ynglingen en vän, genom vilkens
be-medling han erhöll anställning på den stora köpmansfirman Tietzens
och Schröders kontor i Amsterdam.
Tillsammans med Alström reste han först genom Tyskland och
längre fram genom Sverige, där de genomströvade skogar och
ned-stego i gruvor, ivrigt forskande. De sågo då hur mastträden i våra
skogar ruttnade bort, huru järn, koppar och andra metaller i nästan
outtömlig mängd lågo i våra berg och gruvor till ingen nytta, huru
massor av kraft oupphörligt störtade utför våra många och stora
vattenfall, utan gagn för industrien.
Efter dessa strövtåg begav han sig i slutet av år 1726 till England
i sällskap med sedermera presidenten Carleson, genomreste dels detta
land under ett par år, dels Frankrike ett år och iakttog handel och
näringar. Dessa resor öppnade utan tvivel hans ögon för sättet att
vidga Sveriges näringskällor.
Sahlgren skulle just 1729 begiva sig till Spanien och Italien, då
brev hemifrån medförde underrättelsen om moderns död. Fadern
hade redan 1703 gått ur tiden. Han återvände nu till hemmet, för
att skifta arv med sin äldre broder, Jacob Sahlgren, vilken tillsammans
med svågern J. Holst bedrev affärer i Göteborg. Hemkommen slog
han sig ned i sin födelsestad som köpman och riktade sina blickar
först på den västindiska handeln, sedan på den ostindiska. Huru
Ostindiska kompaniet under hans medverkan kom till, har jag förut
relaterat. Som vid allt nytt hade det att kämpa med svårigheter och
fördomar. Handeln på Asien skulle inte leda till annat än “att steka
folk under Ostindiens sol“, hette det, men Sahlgren gick med kraft
och energi till verket. Han blev stor delägare i kompaniet, dess
förnämste direktör till 1768, och vann en kolossal rikedom. Vid
sin död efterlämnade han 4,159,478 daler silvermynt, vilket om man
tager nutida värden till beräkningsgrund skulle representera ett belopp
av 56 millioner kronor.
Av denna rikedom gjorde han ett ädelt bruk. Han delade
förmögenheten i två delar, av vilka den ena skulle användas uteslutande
för allmänna ändamål, den andra däremot efter hans död tillfalla
mågarna. Av den förra delen anslogs: l:o. En tunna guld till
inrättande av ett barnhus, till vilket ändamål han även skänkte sin
sätesgård Östad i Västergötland, för att därstädes rymma, underhålla
och uppfostra fattiga barn, vilka tillika borde undervisas i grunderna
och utövningen av åkerbruksvetenskapen. Östad omfattar sju mantal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
