Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brevbärarna och stadens äldsta postkontor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byggnaden, som under flera årtionden inrymde stadens
postkontor, innan huvudpostkontoret vid Packhusplatsen uppfördes,
kvarstår ännu åtskilligt moderniserad under n:r 24 Torggatan. I detta
hus residerade under större delen av 1800-talet postherrarna Gjers,
av vilka den äldre, postdirektören Anders Gjers ägde huset.
Själva postkontoret var beläget en trappa upp, ganska
anspråkslöst i till en början ett par rum, till vilka endast de personer, som
skulle utkvittera värdeförsändelser, samt större korrespondenters
ombud ägde tillträde. Den övriga allmänheten höll till i en lång
korridor, där den i äldre tiders postväsen så beryktade postluckan var
anbragt.
Postkontoret öppnades vid nio-tiden om morgnarna och strax
fylldes korridoren av handelskontorens ombud, vilka ävlades att komma
först till luckan. De, som ej lyckats komma in, bildade kö utanför
på gatan.
Före frimärkets införande gick det föga snabbt med expeditionen.
Var och en måste nämligen — om han inte hade bok med posten
— erlägga kontant lösen, och fanns inte jämna pengar, fälldes många
hårda ord både utanför och innanför luckan.
Det dugde icke att fråga efter brev, man hade endast att ropa
upp sitt namn. Förteckningar över den anlända postens adressater
funnos nämligen upphängda å svarta tavlor i korridoren, och väntade
man brev, fick man gå till posten och studera anslagstavlorna. För
de större kontoren, som ju lågo i betydlig korrespondens, var detta
besvärligt nog och deras ombud, som förr i världen kallades
“poståsnor", hade stort intet annat att göra än att ränna mellan posten
och respektive kontor för att efterse, avhämta och avlämna post.
Denna i vår tids ögon så avita anordning uppammade utan tvivel
hos en mängd av köpenskapens ämnessvenner smaken för
värdshusliv. Detta låter egendomligt, men får sin förklaring i det faktum,
att posten ankom på ytterst obestämda tider. Istället för att
återvända till kontoren slunko kontorsbiträdena in på de närbelägna
värdshusen, där de avvaktade postens ankomst.
Av dessa voro Fernborgs källare i samma hus och Siemens kafé
mitt emot de mest omtyckta. Och äldre människor berätta, att det
gick ganska lustigt till på dessa lokaler i äldre dagar.
Stockholmsposten, som skulle anlända tidigt på morgonen, kom
ibland icke förr än långt fram på dagen, och posten söderifrån, som
skulle komma på eftermiddagarna, dröjde ofta till sent på aftnarna.
Men överfall på posten voro heller inga ovanliga hinder. Postrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
