- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
390

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wadman.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Männen, som besöka den fattige skalden, äro hans vänner och
var på sitt sätt framstående män. Den förste heter Richter och är
tysk till börden. Han är musikmänniska och anförare för kapellet i
teatern vid Sillgatan och för stadens förnämsta orkester. Kompositör
är han även, ty han har tonsatt flera av Wadmans kväden, vilka
sjungas i sällskapskretsarna och de glada lagen. Den andre är Richters
landsman och en beundrare av skalden. Christian Ewert heter han
och är läkare. Och i hans gästfria hem är Wadman ofta sedd. Den
tredje slutligen är Niklas Oterdahl, köpman till professionen. Han
är en väldig jägare, tycker om ett golt skämt — och följaktligen även
om Wadmans poesi — skolkar heller inte när glada vänner samlas
och punschen och vinet flöda ur fyllda bålar.

— Ja, säger Ewert efter en harskning — vi ha kommit hit för
Barbaradagens skull. Ty vår högt värderade landshövding har låtit
förstå, liksom ock de många bröder i Bricoll, att de skulle bli mycket
trakterade av att du än en gång ville tala till vår patronessas ära.

— I ären för goda, utbrister skalden, i det han går fram till
kakelugnen och rör i de osande bränderna. Jag ville så gärna göra
något, om jag kan. Kanske en liten visa, som jag diktat i dag, om
min vän Richter höjer upp den på tonernas vingar.

Med dessa ord tar skalden bland de på bordet liggande papperen
ett blad och läser från detsamma under de andres andaktsfulla tystnad:
Jag vill ha rus, ett glädjerus var dag,

Jag vill var natt med sköna kvinnor skämta!

Kung Salomo predikade som jag
Att sällheten av vin och kärlek hämta.

Vad glädje gör det mig i gravens natt
Med mödor att ha samlat skatt på skatt,

Att Saga rosar mig i murkna skrifter
För stora värv och lysande bedrifter.

— Bravo! utropade de tre åhörarna, och med en belåten
harskning fortsätter skalden att läsa upp den sedermera så populära dikten.
När han hunnit strofen:

Vid sista tulFn, när Petrus frågar dig

Vad ont och gott du för med dig från jorden,

Då är det ej stort lönt att rosa sig
Med mycken ursäkt stammande på orden,

Ty kan du svara tryggt vid denna port,

Att du har intet syndigare gjort
Än sugit Lindas läppar och pokalen —

Han öppnar gavelsvitt den stora salen —

stego åhörarne upp och togo alla tre den gode skalden i famn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:50:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlagot/2/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free