Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är svårt att veta, när dessa gamla hus uppfördes, men redan
1767 ägdes de av handelsmannen i Göteborg Vincent Beckman, som
testamenterade dem till Göteborgs Barnhus, sedan han i flera år i
desamma drivit en lyckosam köpmansrörelse.
Beckmans närmaste granne var handelsmannen Anders Lesse, som
bedrev sin rörelse vid Torggatan och hörnet av Postgatan. Han i sin
ordning skänkte sina byggnader och tomter till Willinska skolan å Stampen.
De gamla byggnaderna revos 1907 och året därpå stod Göteborgs
Mantalskontor färdigt på den gamla tomten.
I den Beckmanska fastigheten bedrev mantalskommissarien Stare,
som förut hållit spisning vid Kungsgatan, värdshusrörelse redan
1767. Och vid sekelskiftet drev en traktör vid namn Menn samma
rörelse på den Lesseska tomten. Den hade gamla anor och var under
snart sagt hela 1800-talet mycket bekant under beteckningen Simens.
Värdshuset, vilket låg på samma tomt som nuvarande S:t Eriks
källare, Torggatan n:r 25, var, som äldre göteborgare nogsamt erinra
sig, en gammaldags tvåvåningsbyggnad, vars gula klinkert fått ålderns
gråa patina över sig. Den skar av mot sin omgivning genom den
höga yttertrappan, som gick ut ett stycke på trottoaren, och den
gyllne druvklasen, som hängde över ingången. Det var ett
hemtrevligt göteborgsvärdshus av den typ, som numera försvunnit. Där
samlades köpmän, tjänstemän, artister och publicister i god borgerlig
sämja. Man trivdes där. Och källarråden voro måna om sina gäster.
Ty de hade traditioner att bygga på.
Schweizeriet, som dylika värdshus fordom benämndes, hade under
1800-talet åtminstone ett par generationer källarråd att uppvisa, och av
dessa var det Johan Nikolaus Simen som i början av århundradet
gav värdshuset det sedan så allbekanta namnet. När han övertog
stället, moderniserade han detsamma, men höjde på samma gång
priserna å förtäringen. Detta förtröt gästerna, ej minst skalden Wadman,
vilken delade sina gracer mellan Simens och Vinbergskans krog vid
Stora torget. Det berättas också att skalden, i förbittringen över den
ökade beskattningen, på stående fot skrev följande med en bit
rödkrita på källardisken:
Jag känner blott en katolik:
Simen på schweizarkrogen.
Han ärver aldrig himmelrik:
För helvetet är han mogen.
Hans själ är svart, hans synd är djup,
Han tar en sedel för en sup,
Den attan tusan djävuln!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
