- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 2 /
411

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal Nordstadsgata.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Varför gatan betecknades med detta namn är lätt att räkna ut.
Sillen har spelat en betydelsefull roll i Göteborgs näringsliv, och
därför låg det nära till hands att hedra henne med ett gatunamn.
Det kan ju ock hända att sillhandlarne bodde i större antal vid denna
gata — alldeles som stadssmederna företrädesvis höllo till vid
Smedjegatan och därför gåvo denna sitt namn.

Gatan har annars, om man undantager Fortifikationens
byggnader och ett par andra, ingen vidare ålderdomlig prägel. Den forna
teatern har försvunnit och lämnat plats för moderna hus, kåkarne på
Lilla berget äro borta och på dess plats resa sig stora varuhus vid
sidan om Handelstidningens officin. De gamla husen från
1700-talet med sina åldriga träd, vilka stodo på det nya mantalskontorets
grund, ha försvunnit och det övriga gamla härstammar till stor del
från början och mitten av 1800-talet, då bland andra apotekaren
Setterborg var en av de störste nydanarne i Nordstaden. Tidigare
hade två stora eldsvådor brännt trästaden: den ena 1793, då övre
delen av Sillgatan med omgivningar blev en grushög, den andra
1794 i Sillgatans nedre del.

Av Sillgatans äldsta nu försvunna minnesmärken må det gamla
länshäktet nämnas. Det var en grå och oputsad stenbyggnad, som
före 1857 låg med öppen fasad åt Sillgatans utmynning i Norra
Larmgatan, ungefär mitt för Statens järnvägars nuvarande
godsmagasin. Mellan Sillgatans ändpunkt och fängelset fanns en sumpmark,
över vilken en grusväg ledde fram till det två våningar höga husets
huvudingång. På varje sida om denna syntes en skyllerkur, där
artillerister dag och natt gingo på post.

Byggnaden inneslöt en rymlig gårdsplan, kringbyggd av en
grå-stensmur med därpå anbragta palissader. Invid häktet syntes
spöpålen, där ogärningsmännen fingo lida sina gärningars lön i
överensstämmelse med en mindre hjärtnupen tids åskådningssätt. Spöpålen
var placerad så att den barbariska exekutionen kunde åses vida omkring.

För övrigt befolkades länshäktet av den tidens talrika kronotjuvar
och dödsdömda; man var, som bekant, ännu för ett halvt sekel
sedan inte så noga med ett människohuvud.

Häktelsets inre var på 1800-talet ett sannskyldigt Gehenna.
Cellerna voro trånga och ytterligt smutsiga, kalkrappningen nedrasad,
halmmadrasserna trasiga, maten dålig, sjuka och friska voro inspärrade
i samma celler — kort sagt: fångarna vanvårdades i yttersta grad.

Det var först när det nya cellfängelset vid Lilla Bommen togs i
bruk fångvården blev annorlunda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:43:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free